Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru ofta hade han ej, han, med sitt nervösa
temperament, pinats af dessa invitationer och ändå nödgats
vara glad åt dem för Bernhards skull. Man kan då
lätt tänka sig med hvilken oändlig förtjusning han i två
rader underrättade sin för detta gynnare, att hans tid
hädanefter — lycksaliga ord — ej medgaf honom att
spela dansmusik. Sedan han stängt dörren efter
be-tjenten, sträckte han med vällust upp sin långa gestalt,
hvarefter han sprang till skrifbordet, fattade sin
annotationsbok och satte ett väldigt kors öfver den dato,
som bevittnat hans sista förödmjukelse, i sådan väg,
förstås.
Lätt, som den befriade fången, gick han åter för
att se, om han ej på något sätt kunde komma till rätta
med sin middag, ty det blef kanske ändå besvärligt att
lefva på bara luft ända till nästa dag. Utan
omständigheter började han derför modigt det hardt när
omöjliga försöket, men det gick ändå litet om sender, så att
han åtminstone fått en idé om middag, då, just som
han skulle nedskölja härligheten med ett glas öl,
be-klagligtvis något dufvet, det åter ringde och denna gång
med en så förnämt pretentiös raskhet, att han måste
lemna ölet att ännu ytterligare dufna.
Den person, som nu anmälde sig, var minsann ej
ämnad att mottaga svar i en förstuga. Det var en
litteratör af en viss erkänd rang, dertill en man i verken,
en man med talang, en man med klingande namn och
en man med förhoppning på arf. En sådan kunde väl
äfven vara »poet» emellanåt, och nu hade han skrifvit
*en liten, alldeles förtjusande bit» (enligt vännernas
omdöme), som skulle på en viss födelsedag presenteras för
en viss ung dam, och det fattades ingenting annat än
en texten värdig och för densamma särskildt satt
genialisk musik, ty sjunga kunde han, spela piano kunde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
