- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
52

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rolig efterskörd; men du ser inte ut att kunna deltaga
i något roligt. Är du sjuk, eller har något händt dig?»

»Jag begär icke bättre, farbror, än att deltaga i
hvad för något roligt som helst; men rena sanningen
är, att jag fått en alldeles fördömd hufvudvärk, och
kanske var ock vinet i middags för starkt för mig.
Kom ihåg, att jag under två år hållit ett fattighjons
diet.»

»Hm, vore det ej annat än vinets fel,» svarade
den äldre Rossby, »så skulle jag svara dig, att ’ondt
skall med ondt fördrifvas’. Kypare, tag hit en butelj
gammalt rhenskt!»

»Intet sådant vin för mig. Det påminner mig om
dessa sorghögtider, som föga öfverensstämma med den
glädtighet, farbror utlofvat vid sexan. Nej, ett glas hvad
som helst, som är kraft uti!»

»Men då du har hufvudvärk, så duger det ej. Välj
ett lätt vin, ty min lif och själ ser du icke ut att ha
behof af något, som lättar på skybankama.»

»Så märkvärdigt, att just jag skall välja! Nå låt
oss då få ungerskt vin till dessert. Jag har i
Bellmans-körer varit med om att besjunga det. Låt gå för Ruster
Ausbruch af prima slaget.»

Sedan denna affär kommit till stånd, berättade herr
Knut Rossby, att han haft en alldeles utomordentligt
treflig afton. »Ser du, min käre Vincent, jag hade tänkt
(och förmodligen väntade du mig också), att vi skulle
gå ut tillsammans under mellanakterna, men, vet du,
jag träffade en gammal kär bekantskap, som
fängslade mig.»

»Ja,» svarade i en högst egen, harmsen ton
brorsonen, »teatern är tillkommen för lyckliga möten.»

»Så du säger det der! Men din butterhet får icke
hindra mig från att meddela dig, att min gamle vän,
Petter Hars’ enka, då hon efter långvarigt vistande i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free