- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
85

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»0, huru mycket mera jag skulle tyckt om, att ni
ej mäktat tala en sadan oerhörd mängd förnuft! Men
jag förmodar att det är det rätta, om ej det ljufvaste
... Se här er mors tre bref. De upplysa nästan allt.»

Emmy fattade med ifver det första brefvet, som helt
förolämpande instälde de tillämade lektionerna. »Jag
förstår detta till en del,» sade hon, »mamma...»

»Hade utan all fråga,» af bröt han, »uppfattat mina
känslor... och ansåg den lille mannen, som uppsökte
eder på teatern, af långt högre värde.»

»Jag tror ej,» återtog Emmy, »att majoren hade
någon sådan bestämd afsigt. .. och hade han den, så
tror jag att han nu, mer än tillförene, blifvit öfvertygad
att mödan skulle vara förspild.» Hon tog det andra
brefvet, nickade åt Vincent med ett ömt småleende och
fattade häftigt det tredje och afgörande.

»0», utbrast hon, »detta är ju liksom ett försåt —
jag är både tillåten och förbjuden! Huru klok mamma
är.. . Men er farbror?»

>Han är lika verldsklok som er mor. Om jag ej
deciderar mig för att med samma ingå i handeln (i hvilket
fall han ville etablera oss) och endast idka musiken som
amatör, så existerar icke heller för honom någon
för-lofning. Det står oss öppet att älska hvarandra och att
vid min återkomst gifta oss på två tusen riksdalers årlig
inkomst — icke ett runstycke mera. Jag fick välja, och
jag valde.»

»Så lyckligt att jag slapp, att ens blifva tillfrågad!»

»Det var måhända orätt af mig... Men då jag
kände mig sjelf...»

»Nej, det var rätt handladt att befria mig från
tillfälle till någon förebråelse, och jag kan af de första ord
ni falde sluta till valet. Ni reser, och under tiden...»
Hon såg forskande in i hans ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free