- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
142

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Käraste bror, ingenting annat, än att man är
nyfiken att få höra om den antages och när den skall
komma att uppföras. Förmodligen till hösten...»

»Jag får utbe’ mig,» inföll Vincent, »att slippa höra
några af dina enfaldiga granlagenhetsprof... Jag är
sjuk, min bror, men jag är icke derför i behof af att
blifva behandlad som om jag förlorat minnet...»

Vännen började se mycket generad ut, helst då jag
genom en och annan, af Vincent obemärkt, vink lät
honom förstå, att ämnet borde falla.

»Min käraste bror,» sade han, »du kan ej tro hvad
deltagande din sjukdom väcker. Jag vet ej huru många
gånger jag varit här.»

»Tack, tack!... Men jag hoppas att ingen,
hvar-ken du eller någon annan, tror att min sjukdom
härleder sig af något slags förtviflan. Det var visserligen

— det nekar jag ej — oväntadt, att blifva så fullständigt
slagen. Men lyckligtvis ... du förstår... är jag ingen
stackare. Och publiken, liksom herrar recensenter, var
ju i sin goda rätt. Du kan säga de vänner, du träffar,
att jag är filosof... Och nu, min bror, törs jag ej tala
längre... Farväl, farväl!»

Den stackars besökaren syntes alldeles handfallen ...
Då vi kommo ut i förstugan, nämde jag om Vincents
fixa idé, hvilket gjorde vännen så bestört och synbart
uppriktigt bedröfvad, att jag tydligt märkte, att Vincent
var storligen värderad. Men nu hör jag min hustrus
steg. Vi hafva knapt träffats förut i dag, ty Emmy har
sedan i går afton varit något svagare.

Vi längta, både fru generalskan och jag, till hemmet.
Men ännu får hon stanna hos dottern.

Farväl, hedersbror.

Vännen

**krona.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free