- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
143

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fortsättning af för detta generalskan.

»Min käre och redlige Klas Arvid, du, min ännu
värderade måg (en titel, som det skulle vara mig
omöjligt att gifva dig, om du ej gjorde dig fortfarande så
högeligen förtjent af densamma), det är något smärtsamt
att tillägga till majorens bref, som jag ej hade hjerta
att låta den goda själen veta, ty han komme då,
stackars man, att pina sig med sjelfförebråelser, hvilka ej
skulle gagna till annat, än att så nedslå honom, att
han ej kunde vidare vara gagnelig i sitt
maktpålig-gande värf.

Men saken är, att den eftergift, han gjorde för
Vincents häftiga önskan att få tala med den der främmande
herrn, troligen en af Vincents dussinvänner, har haft de
svåraste följder. Medan majoren sof ett par timmar och
derefter satte sig att afsluta brefvet till dig, kom doktorn
och fann patienten, som han på morgonen lemnat
feberfri och redig, alldeles förändrad. Han vurmade icke
blott på de enfaldiga förespeglingar vännen gjort, då
han ville häntyda på att operan ej blifvit uppförd, utan
han begärde äfven på det högljuddaste att få in barnen,
han måtte väl kunna räkna till tre, och det var ovärdigt
att påstå, att de blott vore två. Emmy kunde ju icke
hafva hjerta att längre öfverge honom, och hon visste
bäst, att det blifvit en syskonsäng, modellerad efter lilla
Julias... Det der sista tokeriet har afseende på herr
Knut Rossbys lilla fosterdotter, som tills i sommar skall
stanna qvar på landet, der hon är i något slags pension.
Då ropen efter Emmy blefvo så häftiga, att de möjligen
kunde höras in till henne, som är så oändligt klen, att
hon blott liknar en vindflägt, beslöt doktorn att säga
honom, att det tredje barnet ännu icke kunde få räknas,
emedan det icke sett dagsljuset — något, ty värr,
fullkomligt sant...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free