- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
181

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

älskliga, barnsliga granne endast läst med en liten tanklös
Evas oskyldiga ögon och uppfattning, detta blod började
nu röra sig, och något af harm och stumt missnöje låg
i blicken, som träffade den biktande.

Då flydde genast den lätta rodnaden från hennes
ansigte och hon sade sakta bedjande, med en röst af
oemotståndlig mildhet: »Hade det varit rättare, om jag

— såsom jag förstått att ni trott — icke blott läst som
ett tanklöst barn, utan äfven låtit er qvarstanna vid
den tanken, att jag icke senterat detta ädla stycke
annorlunda, än som en förströelse för ett nyfiket
ögonkast.»

Nu sjönk Detlofs blick forskande i hennes. »Hvad
är det,» sade han, »som fastat eder uppmärksamhet?
Var uppriktig, såsom ni hittills varit.»

»Det är naturligt. Jag har alltid trott, fruktat och
mycket ängslats af den tanken, att en så kallad rik
flicka blott söktes för hennes penningar och att det var
tillräckligt att inbilla henne, om hon behöfde en sådan
tro, att hennes personlighet var lika eftersökt. Denna
så rysligt förödmjukande åsigt har ofta hemsökt och
marterat mig. Och nu har jag fått den insigten, att
lika väl som det finnes en man, hvilken motsäger den
vanliga föreställningen, så kan det ock finnas flera.
Tänk på, huru välgörande det antagandet är för mig —
och tillgif mig, om ni kan.»

»Af hela mitt hjerta. Dessutom litar jag på er
granlagenhet.»

»Ja, den är minsta borgen jag kan gifva er i
utbyte mot en förlåtelse, som jag alltid skall anse
oför-tjent. Derjemte vill jag gifva er en annan försäkran,
att när jag (kanske innan särdeles lång tid gått till
ända) träffar den dam, som möjligen skulle föredraga
en krona framfor en blomma på sina saker, jag icke
blott skall vara granlaga, utan jag skall fullkomligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free