- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
212

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, han gick nyss och tog det välsignade lilla
menniskobarnet, mamsell Hulda, med sig. Nu är bara
doktorinnan inne. Henne och den lilla tycker
grefvinnan bäst om.»

De hade nu hunnit förstugan. Kastande öfverrocken
åt Malena, öppnade han sakta dörren till
sängkammaren. Ingen förberedelse behöfdes, han visste att han
alltid var väntad.

»Min son! Min son, jag hör hans steg. Min goda
fru doktorinna gå in i rummet bredvid,» så ljöd en
ansträngd, glädjefull röst mot den inträdande. Nästa sekund
knäböjde Detlof framför modern, som han, vida öfver
förväntan, fann, såsom han trodde, på bättringsväg.

Emellertid kom snart den kloka sjuksköterskan och
förklarade, att hennes man på förhand förbjudit
långvarigt tal och uppröring; något, som doktorn vid sin
snara återkomst bekräftade.

Det är ej nödigt att uppehålla oss vid hvad som
följde: Detlofs innerliga tacksamhetsuttryck mot den
hedersman, han just varit angelägen att icke visa sin
fattigdom och som nu sett den på allra närmaste håll,
och hans tacksamhet mot doktorns fru, så anspråkslös
i sin godhet. Vare nog, att då de denna gång skildes
(utan att läkaren lät öfvertala sig att emottaga det
arf-vode, den stackars grefven kunde bjuda), det skedde
under en djup och ömsesidig aktning och vänskap.
Dessutom påstod doktorn, att han blott fått tillfälle att
betala en hos löjtnanten innestående skuld, för det
denne varit honom till hjelp, då de träffades på den
der gästgifvaregården, der han tog löjtnantens rum åt
sin patient, och doktorinnan förklarade leende, att hon
testamenterade den förbindelse, han ansåg sig hafva till
henne, åt fru Berthel, synnerligen till Hulda, som
grefvinnan tycktes favorisera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free