- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
214

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heter att rådgöra med patron Berthel om, och då föll
det af sig sjelft, att han följde damerna hem.

Detlofs känslor för den poetiskt älskliga Hulda stego
för hvarje dag, som hon, mild och bestämd på samma
gång, skötte sin befattning hos hans mor. Och ingen,
icke ens lagmanskan eller fröken Selma, kunde komma
någon väg med sitt bemödande, att liksom undanpeta
den unga flickan. Lagmanskans försäkringar, att
säkerligen både grefve Detlof och den sjuka sjelf helst sågo
gamla vänner omkring sig, hjelpte ej.

Med en värdighet, som Detlof ordentligt tillbad,
svarade Hulda: »Så fort grefvinnan visar bort mig,
skall jag genast lemna platsen, men till dess det sker,
är jag alldeles tvungen att lyda min gamle vän, doktor
Murmans föreskrifter, hvilka jag aldrig söker förklara,
utan blott lyder.»

Lagmanskan lutade sig då tätt intill den sjuka, vid
hvilken hon hviskade så länge, att grefvinnan började
kämpa efter luft, och slutligen tog sig mod att förklara,
att det var kanske bäst att följa läkarens ordinationer.
Och sedan man härom vädjat till baronen, hvilket
Selma med glödande vältalighet åtog sig, men denne
äfven värjt sig med doktorns skriftliga, öppet förevisade
uppsats om behandlingen, nödgades damerna från
Anneberg gifva med sig. Enda trösten var, att
grefvinnan uppmanade sin son, som då lätteligen kunde
komma ifrån, att följa dem på väg.

Men naturligtvis måste efter hand någon förändring
uppstå.

Grefvinnan, som sällan sof väl om natten, sof
der-emot temligen länge på morgonen, och när hon
vaknade, såg hon sig helst på tu man hand med Malena.
Det var så mycket, dels med sjuktoaletten och dels med
småpratet om skickningarna, som skulle afgöras vid
dessa morgonkonferenser, att Detlof då hade öfverflöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free