- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
215

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på tid att disponera för uppfriskande promenader, enär,
just som doktorn förutspått, det skulle komma att gå
långsamt med tillfrisknandet, hvilket likväl icke hade
för sig någon visshet.

Nu bar det sig så, att Hulda, som verkligen kände
sig något trött af sin befattning hos grefvinnan, äfven
erfor ett stort behof af uppfriskande morgonpromenader,
och derför hände sig, att hon just promenerade längs
den vackra ån på venstra sidan, medan löjtnanten följde
den högra och vördnadsfullt aftagande hatten stannade
vid bron, som visserligen ej var längre (ty här gjorde
vattendraget en smal invikning), än att man kunde
samtala på ömse sidor om den, men hvilket dock var
obe-qvämt i det hänseendet, att olyckligtvis så många ord
förlorades i följd af de aflägsna fallens dån nere vid
bruket.

Löjtnanten tog sig således dristigheten att gå öfver
bron, för att meddela Hulda, huru natten varit för
hans mor.

När detta första gången inträffade — de hade ej
råkats ensamma, sedan de haft sitt, å ingendera sidan
glömda, samtal på ångbåten — blef Hulda så vackert
öfvergjuten af purpurskyar, att Detlof sjelf rodnade och
förlägen framstammade något om att kanske hafva
misshagat och varit för djerf, då han gick öfver bron. Men
det såg så inbjudande ut på denna sidan, der löf- och
bokskog representerade södern, medan gran- och
tallskogen på hans sida visade, liksom allt der, blott kalla
norden.

»Och jag,» svarade Hulda nu med ett gladt
klingande återljud i rösten, »tänker så olika, att jag
för-tömas öfver er smak. Jag föredrager barrskogen. Den
susar så hemlighetsfullt, att den just liksom berättar
intressanta sagor.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free