- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
228

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riktig mot domaren, som tog henne på god tro, att han
var hennes första tycke.»

»Det är ej värdt, min vän, att du drager på mun
åt häradshöfdingen. Är han ej nu fullkomligt lycklig?»

»Visserligen. Selma är en artig hustru, och
Anne-berg ett artigt ställe, då man, som Reuterdal, önskade
en fast position, hvilken kunde hjelpa honom till ortens
representantskap. Men i alla fall komma vi nu från
hufvudämnet.»

»Det göra vi icke, min dyre Patrik. Fast löjtnant
Detlof icke lät fängsla sig af Selma, så var det ej af
princip. Jag såg en gång (genom en tillfällighet) ett
bref från honom till hans mor, deri han utvecklade
skälet för sin obenägenhet mot denna förbindelse. Och
det låg ej i rikedomen. Då denna lät förena sig med
känslan, % ansåg han ej (såsom hans mor fruktat), att
någon slags stolthet kunde få makt med honom. Det
var då ingenting förödmjukande.»

»Deri har han tusen gånger rätt. Men då, i det
fallet, om hans känslor talat för dig, min älskling, var
han en rival, som jag mycket skulle fruktat, om jag
förstått det!»

»Patrik, i fall du någonsin frågat mig...» Hennes
stämma blef svagare, men dock tydlig.

»Hvad hade du då haft att säga mig? Jag frågar
nu, och jag gör det med det högsta förtroende, ty jag
har genom dig, min ljufva, lilla Hulda, njutit en allt
för ren huslig lycka, att misstro henne, som skänkt mig
den. Var det något allvarligare?»

»Ja, min Patrik! Han älskade mig och jag kände
det, fast han ej ännu fullt direkt friat på det sätt, som
är antaget för frieri.»

»Och du!»

»Jag var honom innerligt tillgifven, det vill jag för
ingenting i verlden dölja för dig, då du, som jag från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free