- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
248

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ingen barnslighet, min älskling! Jag ser nog
hvad du vill, men skulle vi väl lemna vår käre grannes
trefliga fest för några feberrysningar, utan all
betydelse?»

»Hvem är det, som vågar tala om feberrysningar
utan min tillåtelse?» utbrast doktorn, hvilken just nu
lemnat herrarnes bord. »Skulle det vara du, baron,
låt mig se på dig. Hvad tager du dig till, bror?»

Doktorn betraktade honom noga. »Det vore synd
om vår käre Detlof att bryta laget, men i alla fall...»

»I alla fall,» af bröt baronen, »skola vi icke ens
tala om den saken. Skall jag icke dessutom utdela
mina medförda specieriksdalrar till pojkarne, som sträfva
i grefvens gymnastikställningar? En alldeles utmärkt
tanke att hålla dem från osunda nöjen.»

»Men jag,» svarade Hulda, »är viss, att rår värd
blir den förste att påyrka vår afresa. Helst som jag
märker att doktorn bestämdt icke anser den oriktig.
Och jag blir äfven sjuk, om vi ej få återvända hem. ’

Nu uppstod en så liflig debatt, då de öfriga damerna
blandade sig i saken, öfvergående på Huldas sida, att
när svärfar och värden kommo till, frågan fick ett
röstantal, som blef öfvermäktigt alla baronens
-invändningar.

>Jag behåller för mig sjelf min ledsnad öfver att
just i dag förlora dig,» sade Detlof, i det han varm!
och kraftfullt tryckte baron Patriks hand, »men jag
kunde aldrig förlåta mig, om jag nu med ett ord
qvar-hölle dig, min ädle broder. Säg, var du sjuk, innan
du kom hit?»

»Det var jag, min bäste Detlof. Men du vet, huru
mycket jag håller af dig.»

»Se så, intet vidare prat,» förklarade doktorn.
»Patron Berthel har redan gått ned med bud om
förspänning. Och senare på qvällen kommer jag och ser om dig. *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free