Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg ett så retligt missnöje i hennes ton, att
Detlof med skäligen förhöjd färg svarade: »Emedan jag
icke visste, att han gått utan tillåtelse. Ni tycktes så
föga reflektera öfver saken, då vi i förmiddags talade
derom, att jag måste tro händelsen vara sådan. I
öfrigt föll det mig icke in att skicka hem honom, emedan
denna lek var honom nyttig och han var så lycklig
öfver att lasta på och lasta ur sin lilla hövagn, som
Petter sjelf gjort honom. »
»Nå, men det här är ju något, som du säkert straffat
honom tillräckligt för. Skall en pojke hänga vid
kjortelbandet? Låt honom nu komma in!»
»Nej, pappa! Jag önskar, att hans lärare först
förhör honom och gifver honom den skrapa, hän bör
hafva.»
»Jag begriper knapt detta,» återtog Detlof. »Han
brukar alltid begära lof att gå hit eller dit.*
»Det gör han äfven hos oss,» försvarade
mormodern. »Men har Hulda sagt honom, såsom ett straffT
att han ej får komma in förr, än hans bäste och
förståndigaste vän och ledare besökt honom, så anser jag
rättast, att herr grefven genast af bördar sig obehaget.»
»Det måste jag väl. Friherrinnan gör naturligtvis
sällskap?»
»Ja, strax, då vi slutat vårt te. Men först skall
jag meddela pappa och mamma en nyhet eller har
grefven kanhända redan nämnt om min tillämade
badresa?»
»Det har jag icke. Det tillkom eder sjelf.»
»Ah, du reser till Varberg, der Murman och hans
fru i år äma slå sig ned.»
»Det ämnar jag. Och vet pappa, att jag vidare
ärnar öfvertala mamma att följa mig! Vi taga barnen
med oss. Pappa har ju ingen invändning?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
