- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
340

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan tror jag, att det var det tidiga behofVet af
ett rätt inneAigt band, som emot både förståndet och
hjertat (när de växte till) ingick i det barnsliga tycket
och trolofningen med den forne lekkamraten. Men
hvarför dröjde jag åratal att lära honom känna
sanningen? Var det ej snarare af högmod att visa mig
konseqvent, än af rättskänsla? Stackars Hugo, jag
ångrar mycket, mycket, att jag förklädde min stolthet,
som ej borde ha misstagit sig! Nå, nu är det slut med
detta — Gud vare lofvad!

Men hvilka andra fel — fortsatte hon i sin
sjelf-pröfhing — ligga mig närmast? Mitt vistande hos
tant framkallade tyvärr en hel serie. Fru konsulinnan,
med sin simpla, oärliga nyfikenhet och sitt friska
humör, kan aldrig föranleda hälften, ty henne har jag
mod att afklippa. Men nådig tant, med sina
madonnaögon och sin milda röst, tvang mig att hyckla. Huru
väl jag ännu tycker mig höra henne, när hon sade till
döttrarna: »Sötaste mina flickor, ni hindra ju
oupphörligt er älskade kusin att få tänka på att göra sin egen
toalett, för all den hjelp ni fordra. — Min lilla engel,
du kan väl knapt låna mig sjelf några ögonblick. Jag
begriper ej, att ingen har din smak!» — Vågade jag
rni säga, »jag blir ej färdig, söta tant», och onkel ville
alltid att jag skulle vara med på bjudningar, huru hon
då suckade: »Lilla vän, jag skall få en svindel, innan
vi sätta oss i vagnen, men skynda, skynda dig då,
eljest röker öfversten ihjäl mig med sin cigarr!
Lyckligtvis är han för hushållsaktig att skämma bort min
toalett med vatten...» Och så fick jag, ond som jag
var, bita i läppen, svälja min förtrytelse och, sedan jag
klädt henne, kasta på mig sjelf, hur det föll sig, för att
den sjelfviska damen icke skulle bli ihjälrökt eller en
eller annan pjes af värde nedslagen, medan onkel
(emellan räkningarna) gick klatschande med piskan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free