- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
372

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ringaste pröfning att gå igenom! Då svårigheter komma
(och vi kunna väl icke vänta att bli lottlösa), är det
som tron skall visa sig starkast, så framt den är äkta.»

»Du har rätt, men för närvarande ser jag just
inga moln i antågande, eller upptäcker du sådana?»

»Nej, jag kan icke se ett enda, men de kunna väl
komma, utan att på förhand hota. I alla hänseenden,
dyre Lademir, böra vi ej skrämmas af dem, ty allt
hvad vi få bära gemensamt, blir lättadt af vår
förtröstan på hvarandra, framför allt på Honom, som
styrer våra öden. Men det faller mig i afton före, som
om du just vore i den stämning, som erfordras, för att
du skall vilja berätta mig hvad mening, som ligger i
det datum, din ring bär.»

»Än vår musik? Jag har endast en timme att
skänka dig, innan jag måste ut.»

»Men huru dyrbara våra musiktimmar äro mig,
och huru förtjust jag alltid lyssnar till din stämma, då
den strömmar ut i toner, hvilka mäktigt skulle tala till
ett stort auditorium, känner jag mig dock just nu mer
böjd att höra dig endast tala. Sedan du gifvit mig
ditt förtroende i detta ämne, hvilket icke behöfver vara
ett karaktärsdrag, då det står enstaka, så skall jag
vara fullkomligt hemmastadd i min makes såväl
förflutna, som närvarande lif, och det blir så tryggt för
mig.»

»Jag gör det icke gerna, min Mariana. Detta
minne är för mig på en gång en plåga och en glädje,
som jag kanske bör ha för mig sjelf.»

»Men om så är förhållandet, hvarför skref du
(fullkomligt frivilligt), att du en dag skulle meddela det åt
din hustru?»

»Kanske visste jag ej då, huru pinsamt det skulle
förefalla mig, och måhända inbillade jag mig, att du
aldrig skulle fråga mig. Du är alltid så granlaga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free