- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
374

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Åtminstone blef han, svårt och farligt sårad, förd
till det sjukhus och den afdelning, der jag hade min
tjenstgöring. Då jag gjorde ronden, såg jag honom
och jag kan aldrig glömma den blick, han riktade på
mig, den var bönfallande: dödens närhet hade kommit
hatet att slockna, men minnet fans q var, det läste jag
i hans ögon ; kanske läste han också i mina en usel
tvekan — en tvekan, som lät mig tro, att min pligt
var synnerligen nödvändig vid nästa sjuksäng. Med ett
ord, jag var nog brottslig att minnas, att jag blifvit
förolämpad, och medan hans blick ångestfullt hängde
fast vid mig, tog jag ett steg framåt. Men jag vill på
Guds makt tro, att det blifvit återtaget, då i det samma
den unga qvinnan, som han älskade, kom ilande emot
mig. Hennes utsträckta händer fattade mina och, seende
så att säga tvärs igenom mig, smålog hon så, som
himmelska varelser böra le, och sade mildt: ’Ni
misstager er nu på ert eget väsen. Af alla sårade på vår
afdelning måste ni hjelpa denne i första rummet, och
lita på, att ni sjelf deraf skall bevara ett ädelt minne’.

»Han älskar eder, svarade jag. Vill ni vårda
honom, liksom ni skulle vårda er trolofvade, så förmår
jag kanske något, ty då får han möjligtvis krafter att
utstå kulans uttagande.»

’Ja’, hviskade hon med en fast, öm blick på den
olycklige, ’jag skall vårda min trolofvade’.

»Han förstod henne och han förstod äfven mig.
Hvad skall jag säga dig vidare? Operationen lyckades,
och då han lemnade sjukhuset, hade jag en vän i stället
för en fiende. Hon skänkte mig denna ring, och förr,
än jag lemnade min befattning, för att återvända till
hemlandet, voro de gifta.»

»Tack, tack, min älskade Lademir, för denna
innehållsrika berättelse! Hon hade rätt, du misskände dig
sjelf.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free