- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
213

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag ser att jag för hastigt öfverraskat dig med
detta förslag. Jag nämde det ej till Mannerdal, ty jag
ville ej begära för mycket, men din outsägliga godhet
förvillade mig.»

»Nej, min Ludvig, du har hvarken förvillat dig eller
misstagit dig om min tillgifvenhet... Jag följer dig
hvart du vill och när du vill.»

»Ack, det är för mycken, för mycken lycka...
Och se’ der kommer nu min redlige vän Mannerdal
lagom för att lyckönska mig... Tack, broder, för din
mission! Hon har icke blott gifvit mig sitt bifall till
giftermålet, utan äfven bifallit att vi omedelbart efter
bröllopet ge oss ut till Egypten.»

»Nå, Ludvig,» svarade Mannerdal med sin lugna
röst, medan blodet dock omedelbart sjöd upp öfver
an-sigtet till hårfästet, »du har fått lyckan riktigt fast!
Ingenting kan numera fattas dig.»

»Ju mera menniskan stiger mot glädjens och
hoppets höjder,» återtog baronen, »desto raskare flyta
hennes idéer... Ni gissar icke, mina vänner, hvilken
idé jag just nu iick!»

»Nej... hvilken?» frågade Mannerdal.

»Den, att du, broder, för ett år eller åtminstone
ett halft rätt väl behöfde skaka af dig dammet från
dina pappersluntor och bege dig med mig och min
hustru ut i vida verlden... Hvad säger du ... Fri
resa naturligtvis och de allra tacksammaste
reskamrater... Icke sant, min Beda — vi skulle bli oändligt
förtjusta öfver att få denne vän med oss för att njuta
gemensamt?»

Bedas ansigte lystes först upp af en blixt, tydande
på något rent af öfversvinnligt, och äfven i Mannerdals
framskymtade en icke strax dämpad rörelse. Hans blick
’träffade Bedas med ett så förunderligt uttryck, att hon
kände den såsom ett både glädje- och sorgebud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free