Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, nu är jag alldeles ohjelplig, du
stenhjer-tade vishetsgudinna, som antingen glömt eller också
aldrig erfarit den sanna kärlekens välde.
Wen döm, om det i hela vida verlden funnits
en älskligare bolgörerska än hon, hvars bild till
och med nu, när jag sitter här och skrifver till dig,
oupphörligt leker omkring mig. Hör blott — jag
vill nu återgifva hennes egen oskyldiga bekännelse.
Vi sutto i sängkammaren på den lilla förtroliga
soffan. Jag hade för afsigt att så der litet smått
skola upp henne, och började i en ton, som jag
bestämdt vet hade en gnista af allvar, åtminstone
på ytan. . .. ’’Julia!” men det blef icke mera af...,
"Älskade min Rudolf!" utbrast hon och såg mig
med de ljufva, skälmaktiga ögonen djupt in i hjer—
tat, "om du bannar mig, så dör jag af sorg och
. . . af ännu någon annan orsak!” tilläde hon så
näpet att jag knappt kunde låta bli att gifva mig
på stunden. Med möjligaste sjelfbeherrskning
frågade jag likväl: "Nå, af hvilken annan orsak
mera ?”
"Af blygsel."
Du borde hafva sett den fina rodnaden på
hennes kind, hennes sänkta hufvud och framför allt
denna blick af fruktande, forskande ömhet, denna
blick, som innehöll mer än millioner böner. . . .
Ack, då hon är sådan, måste jag tillbe henne!
”Har du ångrat dig, älskade Juha?”
"Ja visst, tusen gånger eller kanske ännu några
fler; ty det har varit jemnt lika många gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
