Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig till en ny tillvarelse. Jag, som ej kände
kärleken, ej förstod dess makt, kunde i dag ett år
sedan tala som en galning; men hvilka strider har
ej denna galenskap sedermera kostat mig —
tusende strider, Ijufva och bittra! Slaf af mitt ord,
mitt löfte, har jag likväl aldrig förolämpat dig med
någon enda häntydning af missnöje, med någon
enda häntydning att bryta vårt onaturliga
förhållande. Men i dag, i dag, då himlen eller
af-grunden öppnar sin dörr, ber jag dig1’ — och
Ludvig, den stolte, sjelfviske, fordne egoisten, böjde
knä för en qvinna — ’’att du förlåter det vansinne,
jag då tillät mig, i dag ber jag dig med brinnande,
heliga böner att du blir min, min tillbedda, dyrkade
maka, mitt lif, mitt allt! De känslor du ingifver
äro på en gång så våldsamma och så milda, att de
vexelvis låta mig erfara den renaste sällhet och de
mest tärande qval — jag menar ej qval af
svartsjuka, utan af fruktan, den onämnbara, förfärliga
fruktan, att du ej verkligen kan älska den du en
gång afskydde. Ty utom en delad kärlek har
himlen ingen ingång för mig.”
Han tystnade, medan hans blickar ensamt frågade.
”Således, Ludvig,” stammade Lavinia, ”skulle
du, om dessa känslor ej delades, vidblifva ditt
beslut på vår bröllopsafton?”
Ludvig sag på henne med ett uttrycn ai uue—
skriflig kärlek och oro.
”Ingenting,” sade han, ”kunde ersätta mig
förlusten af dig; men ingenting kunde heller gifva mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
