Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom fingergallret betraktade Telma hans ansigte och
märkte med minskad hjertklappning huru det afskyvärda och
förvridna i de utstående skarpa anletsdragen efter hand
sam-manföllo till deras vanliga slapphet. Slutligen vågade hon
borttaga handen och se upp. Han stannade då framför
henne och betraktade henne med en hjertlig, nästan
afbed-jande blick.
»Bäste Albano», sade hon försonande, »jag är stundom
mycket oförståndig, var ej ond på mig!» Hon räckte
honom fingerspetsarne, att han skulle se att hon menade
rigtigt väl.
Albano berörde dem lätt och rodnande. »Det är icke
stort att undra på, Telma, om du ibland uppför dig som
ett spökrädt barn, när det får se busen. Jag har stundom
sett mig i spegeln, vid ögonblick då mitt af naturen
vanlottade utseende blifvit ända till ryslighet afskräckande, men
jag lofvar dig att hädanefter försöka beherska mitt vilda
sinne. Och tro mig, hvad jag nyss frågade i afseende på
Leiler, var ingenting menadt. Du kan icke sjelf tänka, att
jag ett ögonblick skulle på allvar dröja vid den
föreställningen, att fröken Rawenstein annat än tillfälligtvis träffade
en resande äfventyrare på sin promenad. Nej, min dyra
Telma, var du lugni Stundens elaka inflytelse fick magt
öfver mig. Det der namnet på porträttets baksida
sammanlänkar sig med sagor, dem jag hört i min barndom,
angående min farfar.»
Ur stånd att fatta den hastiga förändringen af sin
kusins väsende, kunde Telma blott innerligt lyckönska sig sjelf
till den vändning hans tankar tagit. Väl bleknade och
bäf-vade hon vid hans förtroende i afseende på arkitekten, men
detta oaktadt ansåg hon, att som saken för en stund sedan
stod, var det ett rigtigt underverk, att den så af sig sjelf
kunnat jemna och lugna sig.
Sedan de ännu en stund i allmänhet talat om den
af-lidne grefven, återvände de till salongen, och Telma, i behof
af ensamhet, gick på sitt rum, under förevändning af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
