Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva betänkligheter, hvilka råka i strid med det fria ord,
han en dag gifvit. De utomordentligt ledsamma händelser,
hvaruti herr arkitekten varit invecklad, komma alltid, äfven
sedan skuggan för åratal sedan lemnat rum åt ljuset, att
blifva af oberäkneligt inflytelserika följder, hvaribland icke
den minsta är bosättningen i ett annat land än vårt. På
grund häraf hoppas jag af herr arkitektens välkända starka
hederskänsla erhålla till baka, hvad min egen förbjuder mig
att på ett mera direkt sätt återfordra, nemligen mitt löfte.»
m. m.
Leiler hopvek brefvet med en föraktlig rörelse och
stoppade det åter på sig, utan att säga ett ord.
»Och detta har min far skrifvit? Han har aldrig låtit
mig ana ett sådant beslut. Han visste väl, att det skulle
blifva min död.»
»Men af det beslutet varder ingenting!» yttrade Leiler
med bestämd ton. »Han har en gång gifvit mig sitt löfte
att få återkomma, när jag har skiljobrefvet på fickan, och
jag kommer (var förvissad derom, min Alfhild,) innan
höst-vindame bortblåst de sista gulnade löfven! Jag fordrar då
inlösandet af detta löfte, hvilket han besvor vid sin ära och
sitt manliga ord. Jag hoppas, att han icke skall vägra det.
Men skulle så ske ... så trygga dig vid min försäkran, att
jag icke i fyra långa år skall hafva kämpat om min sällhet
för att se den bortblåsas af en annans godtyckliga nyck!»
»Men hvad ville du göra, Leiler?» frågade Alfhild
ångestfullt.
»Hvad jag ville göra... jag vet det icke ännu!»
Arkitektens ögonbryn sammandrogo sig i djupa veck. Ett mörkt
moln sväfvade öfver hans panna. . . »Låt oss icke tala
derom!» sade han hastigt. »Din far skall ej våga bryta sitt
löfte.»
»Nej, han kan ej på allvar önska förstöra min sällhet,
mitt lifl» hviskade Alfhild mildt och lade med en lugnande
rörelse hufvudet mot Leilers bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
