- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
65

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fullkomlig omskapning - 14. Ej blott vin, äfven kurtis öppnar hjertat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sken återgaf det hela i orediga former. Sterner äraade först
ropa sin vän, men hastigt for den tanken genom hans hufvud
att det väl knnde vara hans älskvärda värdinna. Han sköt
derföre helt lugnt gardinen tillbaka och fann för godt att icke
hafva sett någonting.

Läsaren har sig bekant att det verkligen var vår
hederliga pastorska, hvilken, för att skydda sig mot kölden, svept
omkring sig sin mans embetskappa och dragit densamma tätt
upp under ögonen. Men kyrkoherden, som satt med ryggen
emot denna dörr, hade icke bemärkt det ringaste och frågade
derföre vänligt om det var något Sterner åstundade. Denne
svarade dock att han endast besåg anordningarne i rummet.

*

14.


Ej blott vin, äfven kurtis öppnar hjertat.



En liten ratta hade en g ang kommit
in i ett klädskåp.

Esopus.

Om aftonen, då ryttmästaren befann sig ensam med sin
betjent, sade den förre:

’‘Nå, Westerlind, huru befinner du dig här?n
”Åh jo, nu är det bra, herr ryttmästare, men då jag kom
hit, såg det mulet ut för både mig och hundarna. Det tycks
stå på skrufvar emellan kyrkoherden och hans husfru.”

vTand för tunga!” yttrade Sterner barskt. ”Skrufva du
blott af mina stöflar och låt för öfrigt andra skrufvar, som
icke röra dig, vara i fred !”

wSom herr ryttmästaren befaller f* svarade Westerlind
ödmjukt. ”Nog kan jag tiga, äfven om jag visste att herrn
skulle tacka mig, ifall jag talade !n tilläde han lifligt, ty
Westerlind kom alltid ihåg språket; ’’Varer kloke såsom ormar
och menlöse såsom dufvor!*’

”Hvad pratar du — jag ser att du har något på hjertat.
Berätta, men var kort!”

Keprcsentmten. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free