Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva förenat "sitt öde med en mördares. I from
undergif-venhet betraktade hon derföre den bittra lotten att vara
barnlös. Hon hade ej hoppats få ega den glädjen att trycka
en varelse till moderligt bröst, hon hade ej ens vågat bedja
derom, och det fans stunder, då hon under stilla tårar
erkände, att just det hon sörjde och saknade var en lycka.
Kunde icke händelsen upptäcka det vid Paternoster-skären
begångna brottet? Angestfullt sammandrog sig Erikas hjerta
vid denna tanke. »Herren gör allt väl!» suckade hon.
»Bättre att lida ensam än se varelser, som vi gifvit lifvet,
begråta det som den sämsta gåfva.»
Och sålunda tröstad och upprättad efter de skakningar,
hvilka minnet af det framfarna eller fruktan för det
tillkommande vexelvis läto henne erfara, framgick Erika stilla på
sin väg, välgörande for alla dem, som voro henne nära.
Hon egnade i synnerhet en moders ömma vård åt sin
fosterdotter ; och Gabriella älskade Erika så ömt tillbaka, att hon
icke egde en tanke, som hon ej delade med denna sin
andra mor. . .
Under en qvalmig juli-natt sågs en liflig verksamhet
inom det nya huset på Tistelön. Till och med den tröge
Anton hjelpte villigt till att bära och ordna sakerna i båten.
Haraldsson skulle ut på säljagt, och Gabriella, som länge
bed t att få vara med på en sådan fård, hade ändtligen
öf-vertalat gubben att uppfylla hennes önskan vid nämde
tillfälle, då den nya båten tillika skulle profseglas. Erika, som
icke gerna lemnade sin älskling, hade beslutit att göra
sällskap, och tillredelserna voro således icke få, ty man ärnade
både frukostera och äta middag på aflägsnare holmar.
Slutligen var sällskapet i ordning och inskeppadt, ty
innan soluppgången måste skyttarne ligga dolda på de skär,
vid hvilkas branter sälame uppgingo om morgname för att
sola sig. Gabriella var förtjust. Hon hade så sällan fått
tillfälle att lemna sin ö, att hvarje den obetydligaste utfart
fröjdade henne och betraktades såsom ett slags epok i
hennes stilla lif. Erika hade väl ofta tänkt att göra någon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
