- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
254

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hört om han kommer hem i höst eller om han skall göra
vinterresa?»

»Det har jag icke hört — kanske nämner han något
derom i morgon.»

Icke särdeles tillfredsstäld med förklaringen, och
alldeles ur stånd att begripa hur Erika kunnat vara så likgiltig
att ej ens fråga derom, afvaktade Gabriella med otålighet
andra dagen. Den kom och gick äfven lugnt och gladt,
utan att likväl Gabriella hade mod att sjelf eller genom
någon annan göra den enkla frågan.

Solen var redan i nedgående, då Rosenberg, hvilken
jemte Gabriella stod på bryggan, hastigt yttrade, i det han
lossade en af småbåtame: »Hvad det skulle vara roligt, om
jag finge ro mamsell Gabriella ut ett litet stycke?»

»Åh, det blir härligt!» utropade hon lifligt och
hoppade, utan att en sekund besinna sig, ned i båten.

Vattnet låg så stilla, att knappt en och annan
krus-ning bucklade dess yta, och lätt som en simmande svan
ilade båten öfVer det genomskinliga elementet.

»Huru olika», sade Rosenberg med en lätt böjning i rösten,
»är icke denna afton mot den, på hvilken jag uppkastades,
mellan de der klipporna vesterut! Ser Gabriella de två blå
punkterna? Der kämpade jag en svår kamp och var bra
långt ifrån att ana det denna olycka, som beröfvade mig
allt, skulle gifva anledning till min ...» högsta lycka ärnade
han tillägga; men hastigt erinrande sig att detta var väl
mycket sagdt, då denna icke var afgjord, tystnade han och
lemnade Gabriella att efter behag ifylla meningen.

Gabriellas blygsamhet tillät henne icke att förstå
Rosenbergs uttryck. Och för att komma ifrån ett ämne, det
hennes fina känsla förbjöd henne att uppmuntra, frågade
hon efter sin gamla bekantskap Petter Lindgren.

»Jo, han seglär med mig och finner sig ganska godt.
Nästa år, när skonerten gått af stapeln, hoppas jag min
raske Peter skall komma att utgöra en af dessa bästa
matroser. »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free