Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr jaktlöjtnanten snarare visat mig äran af ett besök på
mitt fartyg, nemligen vid ljusa dagen.»
»Man kan ieke alltid vara till hands i samma stund
ett fartyg kastar ankar, men man kan godtgöra sin
försummelse. Om det emellertid icke stör kaptens fisknöje, vill
jag med mitt folk bege mig ett stycke uppåt stranden för
att söka fogelägg eller ungar. Sjöfåglarne ha skrikit här
hela aftonen, så att jag tror, att jag möjligtvis kunde göra
en god fångst.»
»Tiden är visserligen besynnerligt vald, men som herr
löjtnanten behagar!» svarade Rosenberg med ett tvunget
leende, dock icke utan en liten stockning i bröstet.
»Tillåter kapten», yttrade Haraldsson med en illslug
blick på Rosenberg, »så vill jag lysa herr jaktlöjtnanten, ty
skall en fånga fåglar här på ön, så måste en se, och det
klart, eller hvad säger herr löjtnanten?»
»Jag har icke begärt hjelp, men efter fader Haraldsson,
som jag också känner igen här, är så tjenstaktig, så
hvar-för icke! Det skall fågna mig om jag kommer i tillfälle
att löna er välvilja.»
»Tackar så mycket, herr löjtnant, för hans vänlighet!»
svarade Haraldsson med en enfaldig och ödmjuk ton, som
vidrigt afbröt mot det hånfulla’ leendet på hans läppar.
Under föregående uppträde stod Birger, hvilken under
faderns gyckel med förste jaktkarlen gått i land ett par steg
från landningsplatsen, stödd mot en utskjutande klippspets.
Hans kind var öfverdragen med en märkbar blekhet, och
ögat hvilade spändt på den lille rörlige mannen, hvilken,
jemte den andre jaktkarlen och en stor pudelhund följde
tätt éfter jaktlöjtnanten, då denne begaf sig uppåt stranden.
De skarpa, lifliga dragen och raska rörelserna hos den unge
jaktkarlen erinrade Birger om en stund ur hans förflutna lif,
hvilken väl låg djupt begrafven i minnet, men hvaröfver
något fridens grässtrå likväl aldrig skjutit upp.
Ehuru skakad genom märg och ben, glömde dock ej
den starke mannen tiden och det sällskap, hvari han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
