- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
111

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Utom den gamle hederlige gubben Lutter, kom hvar
enda själ af besättningen hem. Men Rosenberg, den narren,
jag må ej bättre säga, hittade på att göra långtur. Han
har, som löjtnanten väl hört af ryktet, rest till Södra Amerika
för att bli ute i tre år. Vår stackars Gabriella har under
de här tre månaderna redan sörjt så mycket, att det ej blir
annat än skinn och ben qvar på henne, om hon skall
fortfara på samma sätt i tre åratal.»

»Ja, mamsell Gabriella har verkligen lidit bra mycket
till det yttre, men förmodligen ännu mera till hjertat!» sade
Amman, hvilken med sin enkla, opolerade natur icke fann,
att det låg något mindre artigt i hans öppenhjertighet.

Gabriella, som länge varit likgiltig för spegeln, men nu
(alldeles händelsevis förstås), kom att kasta en blick i den,
rodnade af förtrytelse. Denna rörelse gaf henne en
ögonblicklig friskhet, och hon fann, att Amman haft fullkomligt
orätt.

»Det tar sig med tiden 1» tröstade Haraldsson. »Ella
är nog för klok flicka att ge sitt fagra skinn till spillo åt
sorg och grämelse, och kommer han icke, så fins nog flere
karlar qvar. Är det icke sant, min docka, att du tänker så?»

»Nej, pappa, det gör jag visst ickei Jag håller
Rosenberg alltför kär att ens fråga efter om andra karlar finnas
till i verlden eller ej.»

»Så så, min dufva, ta icke så illa vid dig!»

Men Gabriella var nu just i lynne att taga allting ganska
onådigt. Det enda, som likväl gjorde henne nöje, ett nöje
nemligen, hvilket hon behöll för sig sjelf, var triumfen, att
Amman nu fick erfara huru htet hon brydde sig om att
han funnit hennes utseende ha lidit.

På samma sätt tro sig ofta de unga oerfarna flickorna
triumfera öfver männen, medan de, hvilka nemligen bättre
förstå sig på saken än vår hederlige jaktlöjtnant, i
hemlighet triumfera öfver dem, deras bryderier och förtrytelser,
dessa smickrande och säkra bevis på större eller mindre
deltagande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free