- Project Runeberg -  Vindskuporna /
219

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het och försigtighet, aldrig skulle blottställa henne för ett
ögonblicks oro, aldrig personligen infinna sig, men säkert
icke heller lemna henne ur sigte.

Denna öfvertygelse gaf henne mod att med kraft och
fömyadt allvar uppbjuda hela sin förmåga att bära det öde,
som hon sjelf tillskyndat sig*. Långt ifrån att med en enda
tanke, sårande för hennes pligter som maka, dröja vid Wiliams
minne och bild, såg hon denna bild nu i en helt annan
belysning än förr, i en belysning, som åt hennes hjerta
gaf frid.

Lidelsens magt låg bunden under de husliga bekymrens
hårda, ständigt tryckande fängsel, och Marie Louises tanke
på den, som i en försvunnen tid, äfvensom nu och alltid,
var henne dyrbar, hade något så rent, att hon skulle kunnat
se och tala med honom utan någon förlägen rörelse, utan
hjertklappning och utan oro, i fall hon ej fruktat förtalet.

Hennes rykte var det enda som återstod henne, och
måste derföre så mycket mer vårdas.

Först sedan en vecka förflutit, återkom von Wallden
från en stor marknad i grannskapet, der han på vanligt sätt
rangerat sina affärer med den summa, han trugat ut af
Pellander såsom afdrag på den lilla liqvid, hvilken ännu
innestod efter försäljningen af Malkolmsnäs. Och ehuru
ut-rucklad och eländig att skåda på allt sätt, mottogs han
med hjertlighet, ja med oskrymtad glädje af Marie Louise,
och han pöste af sjelfbelåtenhet, då hon vänligt tackade
honom för alla de uppmärksamheter, hvarmed han öfverraskat
henne.

»Ja, det är så mitt lag att löna ondt med godt!» sade
han, och ruskig som han var kastade han sig raklång på
den fina soffan. »Du, min vän», fortsatte han, »visade mig
ett mörkt ansigte, då jag reste hit för att ställa allt till rätta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free