- Project Runeberg -  Vindskuporna /
250

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång öppnade gubben sin famn. Han hade aldrig känt
sig så rik och mägtig — han önskade blott, att mor
kunnat njuta litet med af all denna hjertefröjd ....

Vi förbigå <ie samtal, som nu följde, äfvensom
fruntimrens tacksamma glädje, då de erforo icke allenast att
rådmannen kommit att hemta dem, utan äfven, att
stadsborna, med glömska af alla små förtretligheter, voro färdiga
att med huldhet mottaga sina gamla vänner.

Framför allt fröjdade sig dock Marie Louise öfver att
få inflytta i sin älskade vindskupa. Der, hvarest hon
upp-lefvat så många lyckliga år, skulle kanske ännu friden
vänta henne.

Efter två dagar voro de begge invånarinnorna i det
ensliga bostället färdiga att lemna det hem, der de
framlef-vat sitt senaste långa år. Hvad kände ej Marie Louise, då
hon för sista gången öfversteg tröskeln, då hon för sista
gången hörde dörren slutas bakom sig till den boning,
hvarifrån hon sett utbäras både sitt barns och sin makes stoft!

Hela staden var i rörelse den dag, när »nåderna i
vindskupan», efter fyra och ett halft års frånvaro,
återkommit för att af staden ännu en gång vinna skydd.

Släden stannade utanför rådman Utters hus.

»Bevars», utbrast fru N., som under tårame likväl
egde fattning att se sig omkring, »hvems i all verlden
är det stora hvita huset, som här kommit upp, sedan vi
flyttade?»

»Det är mors lille ingeniörs!» sade rådmannen
småleende. »Men han är, hvad jag menar att jag redan nämt,
borta på långtur nu.»

Marie Louise kastade en blick på den präktiga
byggnaden med dess vackra balkong och qväfde en suck,

Snart låg hon likväl, darrande af de tusen olika känslor,
som bestormade henne, vid gumman Utters varma hjerta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free