Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens kyrkliga fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
i protestantismen, och bereddes å andra sidan kyrkans
egen afhängighet af den verldsliga makten. Uppskrämd
af den dubbla faran, har denna kyrka uppbjudit alla
sina krafter i den stora katholska reaktionen, hvilken snart
följde efter reformationens utbrott; tills denna reaktions
liflighet efter religionskrigen småningom tillika med
protestantismens egen lifaktighet slocknade. Emellertid kommo
alla kyrkor alltmera under furstemakten. För den
protestantiska hafva furstarne merendels varit lagstiftare. Med
påfven hafva de underhandlat. Men äfven han var i deras
händer, och för sitt bestånd som verldslig furste har han
mest att tacka deras oenighet.
Kommo derpå upplysningens och toleransens tider, då
äfven kyrkan tolererades såsom ett halft politiskt institut
och ett supplementariskt regeringsmedel: en gunst,
hvarför hon ock visade sig fogsam och böjlig nog. Vid
Franska revolutionens utbrott voro kyrka och religion satta
utom all fråga. Hade denna revolution ej varit blottad
på all religiös princip, kanhända hade den kunnat
omskapa kyrkan såsom staten. Nu var den blott ett
utbrott af den nakna politiska protestantismen, hvilken de
Franska konungarne af ålder hade hyllat, men som nu till
deras förskräckelse farit in i folket.
Äfven för denna protestantism blef likväl den gamla
kyrkan, ännu i sin djupaste förnedring, alltid den
farligaste fienden. Af de revolutionära makterna kunde
hennes sega opposition hvarken undertryckas eller biläggas.
En herrskare såsom Napoleon fann sig nödsakad att
underhandla med henne. Konkordaterna blefvo dagens
ordning; det hjelpte icke. Slutligen måste Napoleon hugga in
med svärdet, men retade derigenom blott så mycket
häftigare den allmänna meningens ström emot sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
