Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
och en blick på den tidens representation är tillräcklig
att visa detta.
Alltför invecklad var representationens ej blott
fyr-delning, utan mångdelning; hvarpå vi fästat
uppmärksamheten redan under Gustaf Adolfs tid. Längre fram hör
man uttryckligen omtalas ej blott fyra stånd, utan det
femte (ty rådet ansåg sig för ett), och man räknade ända
till sex med krigsbefälet. En sådan beräkning synes också
ha ingått i adelns påstående att icke kunna öfverröstas
vid riksdagarne. Ty både råd och krigsbefäl räknades till
adeln; ehuru ingendera röstade särskildt. I sjelfva verket
handlade adeln under hela denna period såsom egentlig
national-representation i Sverige; och den skenbara
mångfalden i representationen återfick derigenom ett slags enhet.
Den gamle odalmannens personliga rätt att sig på
allshärjar-tinget infinna, hade öfvergått till adelsmannen på riksdag.
Den gamla national-församlingens egenskap att tillika vara
krigshär, återkommer äfven på ett eget sätt. Ty adeln
representerar tillika armeen. Ett enda aristokratiskt
intresse genomgår och sammanhåller denna mångdelade
representation, och sträcker sina grenar och rötter genom alla
de ofrälse stånden; — i hvilka biskoparne mest utse
presterskapets riksdagsmän, borgmästarne oftast äro
sjelfskrifna för städerna, och allmogens fullmäktige utses af
landshöfdingen, fogden eller häradshöfdingen. Först Carl
XI förordnar år 1680, "att allmogen må sjelfve förordna
sina herredagsmän"; likväl tillägger äfven han: "allenast
landshöfdingarne tillse att gode och skicklige män dertill
tagas." Ej heller skulle landshöfdingarne ega den rätt de
hittills utöfvat, att först skärskåda allmogens besvär innan
dessa framlemnades; "emedan allmogen på allmän riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
