Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdande bönder eller personer af ringare stånd (sådana ha här
betecknats med †): † tu lögst ’du ljög’, lögstu (Mess. s. 15, 22 [1],
Rond. JR s. 63), togstu (Rond. JR s. 55), tu stackst (Mess. s. 57),
† sågstu (Rond. JR s. 20, 65), sågst tu (Chronander Bel. s. 157, jfr
s. 109), tu bleffst (ib. s. 157), tu komst (ib. s. 154), tu wast ’du var’
(Brasck FP s. 100), du stalst, tu fikst (Stiernhielm s. 24); hit
hör äfven west, 2 p. sg. pres. af veta: Asteroph. Tisbe s. 46
(du, som west), Mess. s. 61, Rond. JR s. 63 (†), Chronander Surge
s. 33, 48, Bel. s. 175; om äst se ofvan. Därjämte är 2 pers. sg.
under denna tid ofta utan ändelse, t. ex. tu badh (Rond. JR s. 21).
I den äldre fsv. uppträder som bekant -st endast, då
verbstammen slutar på -t; den normala ändelsen för 2 pers. sg. ipf.
af starka verb är annars t, t. ex. tu gaft. Detta t lefver under
1600-talet kvar blott i preterito-presentia, hvarom ofvan under
presens. Se för öfrigt Rydqvist SSL 1: 330, hvars hypotes om
uppkomsten af st genom dansk-tysk inverkan dock knappast
torde vara riktig.
Anmärkningsvärda ipf.-former i sing., i regel bevarade från
fsv. tid, äro för öfrigt [2]:
effterleet ’såg efter’ (Mess. s. 44) = isl. leit; leet ’litade’ (ib.
s. 63), fsv. däremot litte, isl. hlitte, nsv. litade, men hvard. äfven
let, jfr.sup. lijtit nedan; — bödh ’bjöd’ (regelbundet, t. ex. Prytz
G. I s. 13) = fsv. bøþ, om den senare utvecklingen af detta verb
se nedan under participerna; lög(h) ’ljög’ (Rond. JR s. 95,
Tiällmann s. 214) = fsv. løgh; nöt ’njöt’ (Tiällmann s. 212) = fsv.,
men niöt (Orf. o. Euryd. s. 100), se nämare nedan; skröt =
nsv. (Tiällmann s. 213), men sup. skrytt ib., jfr äfven skrytat
nedan, ordet, som ej finnes i fsv., har tydligen ännu ej stadgat
sin böjning; snöt = nsv. (Tiällmann s. 213), men sup. snytt (=
fsv.), se nedan; södh ’kokade, sjöd’ (Rond. JR s. i8) = fsv. søþ;
töt ’tjöt" (Tiällmann s. 212) = fsv., men sup. tiutet ib.; — sank
’sjönk’ (Tiällmann s. 214) = fsv. sank; sång ’sjöng’ (ib.), sang
Columbus Mål-roo (Noreen-Meyer s. 151) = fsv. sang[3]; — galt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
