Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C - Cykloform ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Cykloform—Cyniker
Cyklofo’rm, /am., ett sårbehandlingsmedel
(amidobensoesyreisobutylester).
Cyklografi’ (av lat. ci/cluSy gr. ky’klos, krets,
och grajein, skriva), mat., en geometrisk
projektionsmetod.
Cykloi’d (av lat. cy’clus, gr. hy’klos, krets),
geom.y kroklinje, som beskrives av en
punkt på en cirkels periferi, då cirkeln
rullar på en rät linje. —• CykIoi’dpendeI,
pendel som svänger utefter bågen av en
cykloid. — Cykloi’mber, den kroklinje med
dubbel krökning, som bildas på ytan av en
cylinder med kretsformig bas. —■
Cyklo-me’ter (av gr. me’tron mått), en för
velocipeder avsedd varvmätare. — Cyklometri’,
läran om cirkelns mätning. —■
Cyklometriska funktioner 1. Arcusfunktioner, mat.,
kallas de inversa cirkulära funktionerna.
De uttrycka cirkelbågens längd som
funktion av motsvarande goniometriska
funktion. Funktionstecken äro are sin, are cos,
are tg, are cot (av lat. arcus, båge).
CykIo’n (av gr. ky’klos, krets, cirkelrörelse),
meteor., virvelstorm. Urspr. förstod man
med cyklon de virvelstormar, som
förekomma i Indiska oceanen.
CykIo’p {lat. cy’elops gr. ky’klops, av gr.
ky’klos, krets, och ops, öga), eg. rundöga;
enögda sagojättar på Sicilien; Vulcanus’
smeder. — CykIo’piska murar 1.
PoIygo’n-murar, sådana, som endast bestå av över
varandra lagda, mer I. mindre tillhuggna
väldiga stenblock. Se vid. Pelasgiska
murar.
Cyklora’ma (av gr. ky’klos, krets, och hora’n,
se), ett slags rörlig rundmålning, där
bilderna föras förbi åskådarens ögon. Jfr
Diorama, Kosmorama och Panorama.
Cylfnder (lat. cyWndrus; gr. ky’lindros, av
kylin’dein, vältra), vals, vält; geom., en
solid figur, som uppkommer, då en
rätvinklig parallellogram svänger omkr. en
av sina sidor; den del av en ångmaskin,
där ångan förrättar sitt arbete. —
Cylindergång, mekanisk anordning hos ur för
att reglera deras rörelse. — Cylinderlins,
lins med cylindriska begränsningsytor.
Användas ofta i glasögon. —
Cylinderpress, ett slags tryckpress, där trycket
verkställes av en cylinder. —• Cylinderur,
ur med cylindergång. — Cyli’ndrisk, som
har formen av en cylinder. — CyWndrus
horodi’cticus, solur i form av en vals. —
Cylindrus pyrote’chnicus, stormvals, en
med handgranater fylld cylinder.
Cylfndrica, lat., hot., cylindrisk.
Cy’ma, lat., hot., knippe.
Cymaise, se Cimaise.
Cymba’l (lat. cy’mhalum, gr. ky’mhalon),
tonk., ett antikt slaginstrument;
hack-bräde (musikinstrument), föregångare till
klavéret; ett klockspel; en orgelstämma.
— Cymbaler, mässingstallrikar, ett slags
musikinstrument; hos hébreerna kupor 1.
skålar av metall, som slogos mot varandra.
Cymbala’ria mura’lis (syn. Lina’ria
cym-hala’ris), hot., Arons skägg,
murgrön-sporreblomma, odlad, stundom förvildad,
revlikt växande ört med blekviolett,
gul-fläckig blomma. Fam. Scrophularia’eeæ.
Cymbeline (1. si’mbellajn) 1. Cunobelinus,
d. omkr. 43 e. Kr., brittisk konung, vars
dotter Imogen är huvudpersonen i
Shake-speares drama Cymbeline med motiv ur
Holinsheds ohistoriska krönika.
Cymbel-stern, ty., tonk., roterande klockspel
i form av en stjärna på äldre orglar.
Cymbifo’lium (av lat. sy’mhium, båt, och
forma, form), hot., båtbladig.
Cyme’n, se Cymol.
Cymofa’n, miner., krysoberyll, ett av lerjord
och berylljord sammansatt mineral, vilket
slipas som ädelstenar och är av högt värde.
Cymol 1. Cyme’n (av lat. cumi’num,
kummin), kem., ett i kummin förekommande
kolväte.
Cymo’sum (av lat. cy’ma, eg. kålblad, av gr.
ky’ma, växtskott, hot., knippe), hot.,
knipperik.
Cymo’triches (av gr. ky’ma, bölja, och thrix,
hår), lockhåriga (människoraser).
Cymö’s, hot., knippelik.
Cyna’nche (gr. kyna’nehe, av ky’on, hund,
och a’nchein, draga åt, strypa), eg.
hund-strypning; med., inflammation i
luftstruphuvudet, strypsjuka.
Cyna’nchica, hot., växande på Cyna’nchiim
(se d. o.).
Cynanchi’n, kem., se Tulkörtsrot.
Cyna’nchum vinceto’xicum, hot., tulkört,
allmän i stenbackar i ö. Sverige. Tillhör fam.
Asclepiada’ceæ. Se Tulkörtsrot.
Cynantropl’ (av gr. ky’on, hund, och
a’nthro-pos, människa), med., sjuklig inbillning,
bestående däri, att man tror sig vara en
hund; även vattuskräck. — Cynografi’,
hundbeskrivning. — Cynoly’ssa, med.,
hundgalenskap, rabies canina (seRahies).
— Cynomachi’ (av gr. ma’ehe, strid), strid
mellan hundar. — Cynorexi’, hundhunger,
varghunger (en sjukdom).
Cy’nara, hot., växtsläkte av fam. Compo’sitæ.
— C. Cardu’nculus, kardon, odlad
grön-saksväxt, vars blekta bladskaft och
bladnerver ätas. — C. Sco’lymus,
kronärtskocka, allmänt odlad för sina köttiga,
outslagna blomkorgar, "kronärtskockor".
Cynaroce’phalæ, hot., se Tuhulifloræ.
Cyna’pium (lat. cy’nicus, hund-, av gr. ky’on,
och lat. a’pium, selleri), hot., hundpersilja.
Cy’niker (av gr. ky’on, hund), medlem av
cyniska skolan (se nedan); oanständig,
snuskig människa. — Cy’nisk, rå, skamlös,
orenlig. —> Cyniska skolan, grekisk
filosofisk skola, stiftad av Antisthenes. Dess
medlemmar föraktade livets
bekvämligheter och yttre hänsyn. Bland dess
anhängare må nämnas Diogenes. —> Cym’sm,
oanständigt uppförande; snuskighet;
råhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
