Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Epistrofi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Epistrofi—Epopée courtoise
vända om, åter), med., omkastning i en
sjukdom; återfall. Se Recidiv.
Epistrofi’, hot., återgång av en missbildning,
som blivit i viss mån konstant.
Epistro’feus (av gr. epi’, på, och strejein,
vända), anat., den andra halskotan.
Episty’1 (av gr. sty’los, pelare), byggn., den
översta delen, huvudet 1. kransen av en
pelare. Se Arkitrav.
Episyllogfsm, gr., log., senare led i en
sammansatt slutledning. Denna uppstår
därigenom, att två enkla slutledningar slutas
tillsammans så, att det omdöme som är
slutsats i den ena {prosyllogismen) blir
premiss (försats) i den andra
{episyllo-gismen).
Epita’f 1. Epita’phium, lat. {gr. epita’fion),
gravskrift, en i kyrkan uppsatt
minnestavla över en avliden.
Epita’fios (av gr. epi’, vid, och tajos, grav),
urspr. åminnelsetal över de i striden fallna
krigarna i det gamla Grekland; minnestal.
Epitala’mion, se Epithalamium.
Epita’phium, se Epitaf.
Epi’tasis, gr. (av epite’inein, spänna till),
handlingens förveckling 1. knuten i ett
skådespel; med., en sjukdoms stegring.
Epite’l 1. Epithe’lium, gr.-lat. (av thele’,
bröstvårta), anat., den cellvävnad, som
betäcker kroppens slemhinna och (under
namn av epidermis) dess yttre yta. —
Epitelia’lkräfta, se Kankroid. —
Epite-liG’in, epitelsvulst. — Epiteloi’d, lik epitel.
—• Epitelsvulster, med., ett slags tumörer
(se Tumör).
Epite’m, bot., vattenporer.
Epite’s (gr. epi’thesis, av epiti’thestai,
tillsätta), tillsats. — Epite’t (gr. epi’theton)y
språkv., detsamma som fast apposition (se
d. o.). I logiken skiljer man mellan
"nöd-vändiga’’ och "prydande" epitet. I klassisk
dikt förekommer s. k. "stående epitet". Jfr
Epitheton necessarium och följande.
Epithala’inium, pl. -la 1. Epithala’mier, gr.
(av tha’lamos, sängkammare,
brudkammare), bröllopssång utanför de nygiftas
brudgemak; bröllopskväde.
Epithelio’m, med., se Epitel.
Epithe’lium, se Epitel.
Epi’thema 1. Epithe’m, gr. (av epitithe’nai,
pålägga), eg. det pålagda; med., omslag;
plåster, magplåster.
Epi’theton necessa’rium, gr. och lat., språkv.,
nödvändigt epitet (se d. o.). — E. o’rnans,
epitet. — E. perpe’tuum, stående, ständigt
brukat epitet.
Epithymi’ (gr. epithy’mia), lystnad; med.,
häftigt begär efter vissa saker hos kvinnor
under havandeskapet.
Epithy’mum, lat., bot., växande på timjan
(T hy mus). -
Epithyphli’tis, med.,
blindtarmsinflammation.
Epi’tome (gr. epitome’), kort utdrag 1.
sammanfattning av ett större verk.
Épitre, fr. (1. epi’tr), epistel.
Epitrft, gr., metr., en versfot av tre långa
och en kort stavelse. Den kan vara av
fyra slag: 1) en kort och tre långa
stavelser (^–-); 2) en lång, en kort
och två långa (—^–); 3) två långa,
en kort och en lång (–— —), samt
4) tre långa och en kort (–-—).
Epitrofi’ = Epinasti (se d. o.).
Epitro’p, bot., med fröämnesmunnen riktad
mot fruktämnets spets. Jfr Apotrop.
Epizeu’xis (gr. epizeugny’nai, tillfoga,
till-lägga), talk., ett eftertryckligt
upprepande av ett ord omedelbart 1. kort efter
dess första nämnande.
Epizo’a 1. Epizo’er, pl. av Epizo’on (av gr.
zo’on, djur), zooL, snyltdjur, som leva på
andra djurs kroppar. Kallas även
ekto-parasiter (se d. o.).—Epizoisk, bot.,
spridning av frön 1. frukter genom att dessa
fastna på djur, som oavsiktligt
transportera dem längre 1. kortare sträckor. —
Epizo’onosologi’, läran om
boskapssjukdomar. Jfr Nosologi. — Epizooti’, veter.,
boskapsepidemi, som erhållit en vidsträckt
utbredning inom ett större 1. mindre
område. — Epizoo’tisk, som har avseende på
1. står i sammanhang med boskapspest.
E plu’ribus u’num, lat, ett (sammansatt) av
flera (på Förenta staternas flagga)
Epo’d (gr. epodo’s), metr., eftersång,
slut-kväde; omkväde, återkommande efter vissa
versrader; ett slags lyrisk dikt, vari en
längre vers omväxlar med en kortare.
Epo’k (gr. epoche’), viktig tidpunkt, från
vilken man börjar en ny period; tidevarv,
period. — Göra epok 1. vara epokgörande,
åstadkomma någonting så betydelsefullt,
att det ger anledning till börjandet av en
ny period; väcka stort uppseende.
Epomfa’lion, gr. (av omfaWs, navel), med.,
navelplåster.
Epo’mis, gr., anat., skuldra; skulderblad.
E’poiia, rom. myt, hästarnas och lastdjurens
gudinna, beskyddarinna av formän och
stalldrängar.
Epo’nymos (av gr. epi’, efter, och o’ny ma,
namn), person 1. sak, som fått ett binamn,
syftande på viss egenskap 1. omständighet,
som är förknippad med personen 1. saken
i fråga, t. ex. Oidipus, som betyder "svullen
fot". Arkonten i en forngrekisk stat gav
sitt namn åt det år, under vilket han
utövat sitt ämbete, och var sålunda det årets
eponymos (namngivare). — Epony’mer,
(gr. epo^nymoi), oificiell benämning på de
tio heroer, efter vilka de av Kleisthenes
inrättade nya fylerna (folkavdelningarna)
fingo namn.
Epoo’phoron, anat., biäggstock.
Epopé (fr. épopée), hjältedikt. Se vid. Epos.
Epopée courtoise, fr. (1. epåppe’ kortåa’s),
"höviskt epos", benämning på 1200-t:s
epik, som återspeglar den samtida
kulturens chevalereska och romantiska ideal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
