Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fransmännen, än den Rahel gaf i sina bref, icke kunde
tänkas.
Den bästa hjälp, Rahel ägde i sina bemödanden
att återvinna lifskärleken, erhöll hon dock af en ung
landsman.
Det var en tjugoårig yngling, Bokelman, som en
gemensam vän sände till henne. Med en ovanlig yttre
skönhet förenade han en själ, öppen som en blomma.
Med värme slöt han sig till Rahel just i det ögonblick,
då hvarje hjärta är känsligast för ömhet: det då dess
sår börja sluta sig.
Ynglingens förståelsefulla sympati verkade som milda
vindar på nedtrampadt gräs. Strå efter strå reste sig
ånyo och fångade daggen och solen.
Men ännu var Rahel icke färdig för en ny kärlek
och hennes egen glädje öfver den rika, rena, unga känsla,
som mötte henne, utvecklades ej till någon annan slags
kärlek än den i hvilken man intet begär, i hvilken man
»icke vill besitta det älskliga, blott se det blomma». Och
då de efter ett par månaders samvaro i Paris skiljas,
ser man af Rahels bref att hon också söker omvandla
hans böjelse till den vackra känsla utan namn, som
Rahel så väl kännetecknar, när hon säger, att man ju
kan glädja sig åt hvarandra, som man glädes at och
älskar ett älskligt barn, man händelsevis möter, en lycka,
som kan tillhöra en hvar och som ej innebär någon
vilja att besitta kärlekens föremål. Och å båda sidor
blef äfven förhållandet efter några års brefväxling endast
ett vackert minne.
På hemvägen från Paris besökte Rahel sin i
Amsterdam gifta syster. Hon upptog Hollands och
Belgiens natur och konst med fin förståelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
