- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
118

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta var inte alltid lätt under Varnhagens sexåriga
odyssé. Ty hans obeslutsamhet, planlöshet och
oberäknelighet vållade Rahel ej endast lidanden — t. ex. genom
förfelade sammanträffanden — utan äfven praktiska
svårigheter och personliga obehag. Hon å sin sida har den
två gånger dödligt sårades snabba ömtålighet. Hon vill
hellre draga sig tillbaka än ständigt lida på nytt och
hon är så rädd att binda eller hämma honom att en mindre
fin själskännare än Varnhagen skulle trott henne kall.

Det är mycket betecknande att hon aldrig känner
åldersskillnaden som ett hinder. Ty dels såg hon länge
yngre ut än han, dels kände hon med en sin vän att
mellan älskande »les âmes ont toujours le même âge».
Hvad hon fruktade var att hon lidit för mycket, att hon
ej längre ägde spänstighet, mod, lit till lyckan. Och hvad
hon visste var att hon ej längre ämnade vara den
fordringslösa, endast gifvande.

»Jag har pliktat nog här på jorden — med hela
jorde-lifvet — för lögnen att jag icke fordrade livad jag begärde och gaf.>

Visserligen händer det att Rahel öfverilar sig i ett
klander, men hon erkänner villigt sin orätt och
Varnhagen gör detta lätt för henne genom den rörande
älskvärdhet, med hvilken han upptar hennes stränghet äfven
i de fall, då han ej förtjänat den. Han kände att hon i
det stora hela hade rätt, då hon riktar hans
uppmärksamhet på hvad hon kallar hans »lifspauser» : de
råheter eller ogrannlagenheter eller öfverilningar, hvarmed
han skaffar sig ovänner, liksom hon klandrar hans
»evin-nerliga vana att utgjuta sig» för enhvar, som kom i
hans väg, hans vekliga sympatibehof och osjälfständiga
»efterhärmande».

Hans rotlöshet och rolöshet berodde till stor del på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free