- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
124

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rik, skön och sann och genom de »kärleks- och
lifs-vågor», hon låter flöda öfver honom, är hon hans
»lyck-liggörerska». Och hon utbrister att det är »en lycka,
som man bör knäböja inför», att från sin make mottaga
sådana kärleksbref; de göra henne ödmjuk och orolig
att inte vara vacker nog — så att andra kanske skulle
klandra Varnhagen för hans val — liksom glad att hon
ser så ung ut. Detta skulle annars varit henne emot, ty
hon föredrog att åren och ansiktet följdes åt. Det är
hennes undran som hennes lycka att Varnhagen »genom
en för henne okänd trollkraft» var förälskad i henne.

»Han älskar och ärar mig så högt, att jag skäms
där-öfver inför Gud och alltjämt måste eftersinna i mitt hjärta att
också jag bör förljufva lifvet för honom för att åtminstone
delvis förtjäna allt detta. Men min största lycka ligger däri, att jag
alldeles icke märker, att jag är gift, utan är, lefver och känner
fullt fri i allt, det största som det minsta; kan säga Varnhagen
allt, törs vara fullkomligt sann, och att just detta så fröjdar och
hänför honom. Men så är äfven han lycklig genom mig, endast
genom mig. Ni skulle se och höra, huru han i min närvaro och
i bref till mig uttrycker detta. När sådant står i böcker, tror
man det icke, utan tänker: ’Det är bara dikt’.*

>Jag är fullkomligt fri i min ställning till honom, eljest
skulle jag aldrig kunnat gifta mig med honom. Han tänker på
samma sätt som jag om äktenskapet.

Jag erkänner intet förhållande till en människa som
fritt och skönt, hvilket inskränker mig, där jag måste ljuga och

neka min natur det möjliga och nödvändiga____»

>Så långt det var möjligt — för din natur möjligt — att
förstå en natur sådan som min, har du förstått mig: genom den
mest storslagna och själfulla uppfattning, förmedelst en insikt,
som jag icke begriper, då den ej härrör från likheter hos våra
naturer. Mindre själfviskt, mer högsinnadt och med mera
förståelse kan icke en människa i sig upptaga och behandla en annan,
än du gjort med mig. Aldrig har insikten i en människa verkat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free