Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konünga-hbtxa.
danden blef fred sluten på de vilkor: att Sven skulle i ro besitta sitt rike:
att ingendera skulle godtgöra den skada den andre lidit och hvar och en
behålla det byte han vunnit. Denna förlikning blef med ed stadfäst,
hvarefter de lemnade hvarandra gisslan och åtskiljdes.
Efter det konung Harald sålunda fått fria händer, företog han sitt
krigståg till England, dertill uppmanad förnämligast af Toste Jarl, en
broder till engelska konungen, som var missnöjd derföre att han icke sjelf
blifvit konung i England. Utgåugen af kriget blef olycklig för Harald,
han stupade i slaget vid Stamfordbridge, d. 25 Sept:r 1066. Den 13:de
derpå följande Oktober blef han hämnad af sin stamtörvandt Vilhelm af
Normandie, som slog engelska konungen vid Senlac, underlade sig hans
rike och började en ny dynasti derstädes.
Haralds son Olof, kallad Kyrre, den fridsamme, återförde qvarlefvorna
af hären till Norge. I hans sällskap befann sig Toste jarls son Skule, för
den bevågenhet, hvarmed han af konung Olof omfattades, kallad Skule
Kongsfostri. Äfven Tostes andre son, Kettil Krok. var konungen följaktig.
Skule var en ganska käck man och mycket däjelig till utseendet. Han
sattes till öfveruppsyningsman öfver konungens hof, framförde hans tal pä
tingen — hvilket bevisar att ett gemensamt språk dä talades i
Skandinavien och England — samt deltog med honom i alla rådslag. Konung
Olof erbjöd Skule ett belt fylke i Norge, hvilket ban sjelf önskade sig,
med alla de inkomster och rättigheter, konungen deraf egde. Skule
tackade honom väl för sitt anbud, men förklarade sig heldre vilja bedja om
nägot annat, "ty om konungabyte inträffar", sade han, "så kan det hända
att förfiningen återkallas.’’ "Jag vill heldre", tillade ban, "begära några
egendomar som ligga nära de köpstäder, hvarest i, herre, plagen
uppehålla eder och taga julgästning." Konungen samtyckte härtill och
öfver-lät honom genom skötning — en formalitet, bestående deruti, att man
öf-verräckte den person, man begåfvade, något jord tagen på det område
man børtgaf — åtskilliga jordagods vid Konghäll, Opslo, Töpsberg,
Sarps-borg, Bergen och Trondhiem. Dessa gods voro nästan de bästa som
funnos vid de orterne och hafva, åtmindstone allt, in i trettonde seklet,
förblifvit tillhörige Skules efterkommande. Konung Olof gifte honom äfven
med sitt syskonabarn Gudrun Nefstensdotter.
Konungen i Danmark hette nu åter igen Knot, med tillnamnet "den
Helige,’ men, i motsats med förra tider, rädde nu sämja och enighet
mellan honom och norska konungen, sedan de, 1067, på ett möte i Konghäll,
ingått fred och svågerlag, sålunda att Olof, Norges konung, fick till äkta
Ingrid, konung Knuts syster; men Olof, konung Knuts bror och blifvande
efterträdare, fick Ingegerd, Olof Kyrres syster. Elfva år derefter stämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
