- Project Runeberg -  D:r Friedrich Ellendts Latinska Språklära /
242

(1876)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man lifligt försätter sig tillbaka i den förflutna tiden och erinrar sig, huru
händelserna försiggingo. Memini, Catonem anno, antequam mortuus est,
mecum et cum Scipione disserere. Memoria teneo, Q. Scævolam, quum
esset summa senectute, quotidie facere omnibus conveniendi sui potestatem.
Om deremot en händelse anföres, wid hwilken man icke warit tillstädes,
eller om en händelse blott skall betecknas som fulländad, så står infin.
perfecti. Memineram, C. Marium, quum vim armorum profugisset, senile
corpus palludibus occultasse. Meministi, me ita distribuisse causam
(indellat ämnet).

Anm. 4. Verb, som betyda hoppas, lofwa, hota, swära,
konstrueras ej, såsom i swenskan, med blott inf., utan, äfwen då
infinitivens handling har samma subjekt som det styrande verbet, med acc. c.
inf. futuri eller en omskrifning med fore ut (Jfr § 3O4). Pollicitus est, se
regi venenum esse daturum. Juravit, se illum statim interfecturum esse.
Spero med andra infinitiver än inf. futuri har en annan betydelse.

§ 294. Acc. c. inf. står widare som objekt

3) wid verben volo, nolo, malo, cupio, om infinitivens
subjekt är ett annat än det styrande verbets. Tibi favemus, te
tua virtute frui, cupimus. Nolo, falsa fama te susceptum
esse. Volo is esse, quem tu me esse voluisti. Se § 26O,
Anm. 1. Äro subjekten samma person, så står wanligen blotta
infinitiven (Se § 289); likwäl amvändes äfwen i detta fall acc.
c. inf., när verbet i den beroende satsen är ett passivum eller
esse (videri) med ett predikatsord. Alexander, Jovis filium
non dici tantum se, sed etiam credi, volebat. Cupio, me
non dissolutum videri. Discipulum me haberi, volo, non
doctorem. På samma sätt studeo och opto, t. ex. gratum me
videri studeo omnibus. Caput enim esse arbitrabatur
oratoris, ut talis, qualem se esse optaret, videretur.

Anm. 1. Volo hoc fieri = jag will, att detta göres (osagdt
af hwem), factum esse eller, utan esse, factum volo, jag will hafwa
detta gjordt (tanken dragen från handlingen till det deraf uppkomna
tillståndet). Sociis maxime lex consultum esse vult. Legati Sullam orant,
ut Sex. Roscii famam et filii innocentis fortunas conservatas velit.

Anm. 2. Efter verba voluntatis brukas aldrig futurum inf.: volo
te ire, sw. jag will, att du skall (konj.) gå.

4) wid verben sino och patior (låta, tillåta) och jubeo
och veto (befalla och förbjuda). Se § 260, Anm. 1 och 2.
Sino och patior fordra inf. passivi, om personen, som man låter
göra något, icke står utsatt. Augustus, dominum se appellari,
non passus est. Suevi, ad se vinum importari, omnino
non sinunt. Wid jubeo och veto blir personen, som man
befaller eller förbjuder att göra något, subjekt till infinitiven. Jubeo,
te hoc facere, jag befaller, att du gör = jag befaller dig
göra detta. Om personen, som något befalles eller förbjudes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:15:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ellendts/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free