- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
190

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nästan uteslutande religiösa, teckningen var felaktig, men
det fanns rikedom i kompositionen och även värme i
koloriten. Ingemann själv var spenslig, av knapp
medelmåttig längd, snarare liten, med ett blekt ansikte,
själfullt uttryck och ljust lockigt hår. Kring munnen
spelade som oftast ett godmodigt leende. Han påminde i
hela sin företeelse om Atterbom. Han var mycket enkel,
hjärtlig och vänlig i sitt väsen och i hög grad entusiast
för Danmark och dess historia. Han hade så levat sig
in i Danmarks forntid och medeltid att han själv blev
en blandning av medeltid och nutid, ridderskap och
samtidspolitik. Han följde mig till Sore kyrka samt
visade mig där gravarna. Hans hustru var föremål för’
Ingemanns stora beundran och kärlek och denna har
fått ett vackert uttryck i dikten To D a g e, som jag
fann i den samling Dig te, jag erhöll i gengäld då
jag vördsamt lämnade min nyss förut utkomna
Resebeskrivning. När jag satt bredvid dessa gamla, som
levde bland de doftande blommorna, de susande träden
vid den sakta brusande sjön och hörde orgeltoner från
den närbelägna, mellan träden skymtande, Sora kyrka;
då jag inom hus såg hur poesi och skön konst förenade
dessa båda makar, då fullt förstod jag den ovannämnda
sköna dikten. Blott den, som sett Ingemanns hem, kan
förstå den eviga ungdom, som för denne älsklige
drömmare låtit fem och tjugu år svinna som två dagar!

På eftermiddagen gjorde jag. ensam en promenad
i filosofgången och botaniska trädgården men återvände
senare till Ingemann. Han hade haft godheten inbjuda
ej blott mig utan en mindre krets av bildade och
angenäma herrar och damer, tillhörande Akademien. De
spelade och sjöngo danska folkvisor, kvällen flög bort
under musik och glada samtal. Och dessa timmar före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free