Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den konstitutionella styrelsen är inrättad på det att
privilegierna skola slippa med så få eftergifter som möjligt,
och står vid styret för att mellan folkviljans bränningar söka
lotsa de enskilda intressenas handelsfartyg i hamn. Hos
eller för denna styrelse finnes därför ingen värma, blott kall
beräkning och avvägning. Republiken däremot är utan
konsi-derationer, emedan i den de intressen, som ej vilja böja sig
under eller dela med sig åt det allmänna, krossas eller
försvinna, och de andra höja sig och adlas genom den glans
entusiasmen — en känsla som gör sina barn fattiga, men
barnbarnen omätligt rika — över dem utbreder.
Entusiasmen måste finnas, måste ovillkorligt vara med
om någonsin Skandinaviens förening skall kunna
åstadkommas — men säg oss, vår läsare 1 när sågs en konung
vara entusiast, och huru skulle det taga sig ut för en så
gravitetisk person? — Det vore omöjligt, rent av omöjligt
för en konstitutionell konung att verkställa en organisk
förening, en fullständig sammansmältning av Skandinavien,
såsom t. ex. fallet är i det federativa Schweiz. Varje välment
försök i den vägen, med bibehållande av den konstitutionella
principen, skulle stranda mot de intressen som måste smekas,
och från alla sidor ådraga honom beskyllning för opålitlighet
och förräderi. Medelvägen duger lika litet här, som överallt
annorstädes, att taga initiativ till reformer.
Så länge en konung är det, måste han vara »rojalist»,
söka avböja allt revolutionärt skapande, som kunde skada
dynastien, och inställa varje föreningsförsök, som kunde
komma i kollision med främmande makter. Det är icke
hans blod, hans penningar som skulle utgivas för idéen,
det är ägarens, det är folkets. — Kunde man tänka sig det
omöjliga att en konung kunde undanröja alla, genom hans
ställning befintliga hinder — och därefter verkliggöra sitt
folks önskningar utan några konsiderationer, varken mot sig
själv, sin samhällsklass eller enskilda statsintressen — då
bleve han, för ett ögonblick, president i en
revolutionär republik och i det nästa måhända — mördad.
Om många ord således ej behöva spillas att visa
omöjligheten för en konstitutionell konung att verkligen samman
binda Sverige, Norge och Danmark till ett välde, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
