- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
307

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en fråga av så strategisk vikt som Karlskronas befästande
och därmed vår flottas vara eller icke vara. lian betonade
att vårt folks politiska anseende skulle vara större om
vi ägde en flotta, som kunde kastas i vågskålen, medan
vi annars endast stående på våra skär kunde hålla
utkik när fienden behagar infinna sig. Ville vi ej
befästa för att hindra allt att förstöras, då hade vi i
fredsförslappning kommit därhän att vi som nation
varken vågade leva eller dö.*

Det är betecknande för motsättningen mellan E. K.
och Karl Ifvarsson att denne strax efter uppträdde mot
befästningarna. Fullt eniga stodo de däremot då det
gällde att avslå statsrådet Abelins nya förslag till
försvarets ordnande, ett förslag, som byggde på
indelningsverkets bibehållande i orubbat skick.

Förslaget hänvisades till ett särskilt utskott och
när dess betänkande förelädes kamrarna blevo
överläggningarna lika långvariga som spännande. Man
kallade diskussionen »en öppen votering», ty av
kammarens närvarande 186 medlemmar yttrade sig 156.
Bland dessa var Emil Key med flera anföranden.
Utskottet hade föreslagit indelningsverkets upphörande
efter femton år och detta var villkoret för att lant-

* Vid nästa riksdag, 1872, då samma fråga åter
förekom, manade E. K. kammaren till respekt för sitt en
gång fattade beslut om anslag till Karlskronas befästande.
Samtidigt varnade han för förhastanden vid flottbygget,
varigenom man kunde komma att slösa bort medlen på
idel experiment. Man befann sig just då i en vändpunkt
i fråga om sjövapnet. Det torde t. ex. visa sig att det
behövs tjockare pansarplåt till skydd mot de nutida
kanonerna. Men detta åter kunde bli en fara för
snabbheten och det var dock en snabbgående ångflottilj, vårt
kustförsvar fordrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free