- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
517

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÄNSÖFVERSIKTER. VÄSTE RBOTTENS LÄN.

517

långt drifven hemmansklyfning. I särdeles hög grad gäller detta om
Tornedalen, hvarifrån emigrationen är lifligast och där obenägenheten emot
hem-mansklyfningar och itgostyekningar också är störst.

Denna obenägenhet emot. hemmansklyfningarna iir en af do kraftigast
bidragande orsakerna till emigrationen af hemmansägaresöner och
hemmans-ägarodötlrar. I allmänhet vill en hemmansägare ej under sin lifstid afsöndra
någon del af sitt hemman till sina söner; och då han dör eller ej längre
orkar sköta om detsamma, öfverlämnas hemmanet vanligen till den äldste
sonen emot en jämförelsevis låg lösesnmma, till fördelning bland de öfriga
syskonen. Kedan innan detta inträffar, hafva de söner, som icke äga utsikt
att fä öfvertaga hemmanet eller någon del af detsamma, ofta lämnat
fädernehemmet för att på annat häll söka sin utkomst. Många af dessa omigrera.

Såsom en allmän regel gäller därför, att endast tle, som icke i
hembygden kunna skaffa sig eget jordbruk, emigrera, och att ytterst få af (le
mindre hemmansägarne och småbrukarne lämna landet. Sä meddelas ifrån
Arvidsjaur, Gällivare och Tärendö, att inga hemmansägare emigrerat, ifrån
Muonionalusta, att »i mannaminne har ingen hemmansägare emigrerat till
Amerikas, ifrån Jockmock, att under tiden 1868—1907 endast en
hemmansägare emigrerat, och ifrån flertalet af de öfriga socknarna, att det är mycket
sällsynt, att någon hemmansägare emigrerat till Amerika.

Af detta, förhällande framgår, dels af hvilken storartad betydelse
egna-hemsfrågan här kan blifva såsom ett medel emot emigrationen ifrån detta län,
och dels att emigrationens storlek inom de olika områdena är endast indirekt
beroende af konjunkturerna på det egentliga jordbrukets område.

Emot, detta sista omdöme synes visserligen strida det sakförhållandet, alt
emigrationen varit störst under de ar, som följt efter de stora missväxtåren.
Så meddelas ifrån Jockmocks socken, att året efter missväxtåret 1902
emigrerade det största antalet personer (18 st. utaf 40 under bela perioden 1868—
1907). Liknande var förhållandet i Korpilombolo kapellförsamling. Men då
denna emigration icke utgår ifrån den jordbrukande befolkningen, utan ifrån
den egendomslösa befolkningen, så kan den ej förklaras såsom beroende af
annat än den arbetsbrist och de dåliga konjunkturer, som i allmänhet ätfölia
ett missväxtår.

Den obenägenhet mot hemmansklyfningar, som inom större delen af länet
gör sig gällande, beror visserligen till stor del pä gamla fördomar, inom
Tornedalen också på de svårigheter som förorsakas af befolkningens
obekant-ska)) med riksspråket, men äfven i icke oväsentlig grad på de med dessa
förrättningar förenade dryga kostnaderna. Det skulle därför vara ett viktigt
steg till motverkande af emigrationen ifrån denna del af landet, om
kostnaderna. lör landtmätcriförrättningarna kunde på ett eller annat sätt nedbringas.

De biförtjänster, som å dc olika orterna st.it de mindre jordbrukarne till
buds, och dessa biförtjänsters allmänna förändringar under de sista 40 åren,
hafva likaledes utöfvat ett mera märkbart inflytande på emigrationen endast
i den mån som de inverkat, på den icke jordägande befolkningens tillfälle
att inom landet erhålla sin utkomst. Dessa biförtjänster hafva under dc sista
årtiondena undergått ganska stora förändringar. Jakt och fiske, som för fyrtio
ar sedan utgjorde mycket viktiga biförtjänster för de mindre hemmansägarna,
äro numera af liten betydelse, om man undantar ripjaktcn i de öfversta
lapp-markssocknarna på gränsen mot Norge. 1 de s. k. sjöbyarna vid kusten
bedrifves visserligen ännu fiske, men i allmänhet har det. visat sig, att ju mera den
jordbrukande befolkningen lämnat detta näringsfång å sido och slagit sig pä att
i stället arbeta på sitt. jordbruk, desto bättre reder den sig i ekonomiskt
afseende. Laxfisket i de större floderna, som förut varit en mycket gifvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free