- Project Runeberg -  En bikt /
9

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

jag fick hjälpa honom med litet af hvarje, jag
sjöng med i kören, tände rökelsen och hjälpte
kyrkvaktaren Vlasi att hålla snyggt i kyrkan.
Allt detta roade mig — isynnerhet om vintern,
Kyrkan var af sten och värmdes upp ordentligt,
så att där var varmt och godt.

Vespergudstjänsten tyckte jag mera om än
morgonmässan, — på kvällarne ha människorna tvättat
sig rena efter arbetet, skakat af sig sina
bekymmer och stå så tysta och andäktiga, med sinnena
brinnande liksom vaxljusen af en stilla eld, —
då ser man att, fast anletena äro olika, är sorgen
en ocli densamma.

Larion älskade gudstjänsten, — lian slöt ögonen,
kastade hufvudet bakåt, sköt fram strupen och
fråssade i att sjunga. Ibland sjöng han mer än
ban skulle, och prästen gjorde tecken åt honom
från altaret, — hvart tar du vägen? Läste gjorde
ban också mycket vackert, klangfullt och
rytmiskt, med smekande tonfall, med bäfvande glädje.
Prästen tyckte inte om honom, och inte han heller
om prästen. Mer än en gång sade han till mig:

»Hvad är det för en präst? Han är inte en
präst, utan en trumma, som inte låter, om man
inte slår på honom med trumpinnarne. Vore jag
präst, så skulle jag hålla gudstjänst, så att inte
endast människorna utan också helgonbilderna
gräto!»

Och det var sant, att prästen inte var så bra.
Han hade ett trubbnäsigt, svart, liksom
krutbe-stänkt ansikte, en bred, tandlös muu, tofvigt skägg,
tunt hår, flintskalle och långa armar. Han lät
alltid hes och flåsade, som om han burit på en
för tung börda. Han var sniken af sig och
alltid vid dåligt humör, ty han hade många barn
och byn var fattig, — jorden var dålig, och
bönderna hade inga andra inkomstkällor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free