Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
högt hviskat mina botfärdiga ord. Han smålog
— och aldrig, hvarken förr eller senare, har jag
sett en så vacker man. Jag makade mig fram,
så att jag kom i jämnbredd med honom och kunde
betrakta hans undersköna ansikte, hvitt som skum
med svart, gråsprängdt skägg. Han hade stora,
fuktigt glanslösa ögon med en högdragen blick,
var lång och välväxt. Näsan var en smula böjd
som på en falk, och hela gestalten hade en förnäm
prägel. Han gjorde ett sådant intryck på mig,
att jag till och med drömde om honom på natten.
Tidigt på morgonen väcktes jag af Nifont.
»Fader abboten har pålagt dig», sade han, »att
tjäna ett profår, och du skall gå till bagarstugan
med denne fromme broder, som skall vara din
läromästare! Och här har du klosterdräkten!»
Jag iklädde mig munkdräkten, den passade mig
nog, men allt var nött och smutsigt, och på den
ena stöfveln felades sulan.
Jag såg på min läromästare — ban var
bredaxlad och klumpig, pannan och kinderna voro
fulla af finnar och vårtor, bevuxna med tofsar af
grå hårstrån, så att hela ansiktet såg ut, som om
det varit klädt med fårull. Han skulle förefallit
löjlig, om inte den väldiga pannan varit betäckt
af djupa fåror, läpparne strängt hoppressade, och
de små ögonen dystra.
»Raska på litet!» befallde han.
Rösten var skroflig och lät som en sprucken
klocka.
Nifont sade småleende:
»Han kallas broder Micha! Gån med Gud!»
Vi kommo ut på gården, det var mörkt, och
Micha sn af våde öfver något — han svor
eftertryckligt och frågade sedan:
»Kan du knåda deg?»
»Jag har sett, hur kvinnfolken göra», sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
