Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
få honom ur tankarne, — det var, som om en
djäfvul också suttit och retat mig med att göra
löjliga grimaser!
När jag sista gången gick till honom, hade jag
stoppat fickorna fulla med mjukt bröd, — gjorde
det förargad och ilsken på alla människor. Och
då jag gaf honom det, hviskade han:
»Oj, oj! Alldeles varmt! Å–å–»
Han stökade i sin kista, så att hyvelspånen
knastrade under honom, gömde undan brödet och
hviskade bela tiden:
»A — — å–å–»
Och mörkret och möglet på väggarna och allt
omkring tycktes röra sig och sakta stönande
upprepa:
»A–å — — å–»
Endast fyra gånger i veckan intog han någon
föda, och han var naturligtvis hungrig.
Under detta sista besök talade han icke alls
med mig, utan endast smackade och sög i sig
brödet, — några tänder hade han tydligen inte
mera.
Efter att ha stått där en stund, sade jag:
»Förlåt mig för Kristi skull, fader Mardarij, nu
går jag och kommer inte mera igen! Tag emot
mitt tack!»
»Ja, ja», svarade han brådskande, »tack skall
du ha, tack! Säg ingenting åt munkarne. Om
brödet, förstår du. De skulle taga det ifrån mig.
Munkarne äro afundsjuka, de. Djäflarne känna
nog dem också. Djäflarne känna till allt. Ha
tand för tunga, du!»
Kort därefter sjuknade han och dog. Han fick
en ståtlig begrafning, — biskopen kom från staden
med hela prästerskapet och höll dödsmässan.
Sedan hörde jag, att en liten blå låga, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
