- Project Runeberg -  En bikt /
138

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Var det inte du själf då», säger jag, »som
dref sonhustrun din i döden?»

»Nej, det gjorde hon ändå, för att hon lefvat
så liderligt! Jag rörde henne inte, nej då! Och
om jag också skulle lefvat tillsammans ined henne,
så kan det väl förlåtas en änkling, jag var ju
ingen präst och hon ingen främling för mig! Men
jag lefde som änkling redan under hustru mins
lifstid, — i fyra år låg hon sjuk, kom aldrig ner
från ugnen, och då hon dog, gjorde jag rent af
korstecknet ocli tackade Gud, för att jag var fri!
Jag ville gifta om mig igen, men då kom jag
plötsligt att tänka på, — jag lefver godt, är nöjd
med allt, och ändå måste jag dö, — hvarför det?
Jag blef helt bestört! Allt hvad jag ägde, skänkte
jag åt son min och gaf mig af. Ute på
vandring, tänkte jag, märks det inte så mycket att
man går mot sin graf, allt skymtar förbi så grannt
och liksom vinkar en åt sidan bort från
kyrkogården. Men det är likadant!»

»Det känns tungt för dig, farfar?» frågar jag.

»Oj, käre vän, det är så förskräckligt, så jag kan
inte säga det! Om dagen försöker jag att hållas
bland människor, gömmer mig liksom ibland dem,
— döden är ju blind, kanske ser han mig inte
eller också misstar han sig och tar en annan.
Men om nätterna, då man inte har något att
gömma sig bakom, så ligger jag där i ängslan
utan att kunna sofva. Det är, som om en svart
hand viftade öfver en, rörde vid ens bröst och
sökte efter, om man är där. Den leker med
hjärtat, som katten med råttan, och det ängslas,
ocli det bäfvar — oj, oj! Man reser sig upp
och ser sig omkring, rundt omkring ligger folk
och sofver, men om de någonsin skola stiga upp
igen, det vet ingen! Ibland rycker han bort en
hel skock på en gång, hemma hos oss i byn var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free