Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Allas ansikten äro tärda, förfärade af spänningen,
våta af svett, svarta af smuts, och hela detta
folk-tåg med den glädjelösa sången ur trötta strupar,
med det döfva trampet af fötter, förolämpar
jorden och förmörkar himlen.
Och vid vägkanterna, under träden, slingra sig
liksom två brokiga band, — där sitta och ligga
tiggarne, betäckta med vidriga sår, blinde,
sjuklingar, krymplingar. De utmärglade kropparne
vrida sig på marken, de stympade händerna och
fötterna darra i luften och sträckas mot de
förbigående för att väcka deras medlidande. Tiggarne
stöna och kvida, deras sår lysa i solen, de be och
kräfva i Herrans namn en slant; många ansikten
sakna ögon, hos andra glöda ögonen som kol,
värken gnager oaflåtligt deras leder, — de likna
någon slags hemska blommor.
När jag ser människorna tåga fram på detta
sätt, känner jag agg mot den makt, som drifver
detn genom smuts och damm — hvarthän?
»Nej, icke detta!»
■Tag kom en gång till Kief, den härliga staden,
ocli blef helt häpen öfver det gamla ryska
stamboets skönhet och majestät.
Där försökte jag att tala med en munk, som
gällde för att vara en vis man.
Jag sade honom, att det var så och så, att jag
inte kunde förstå de lagar, efter hvilka
människo-lifvet var inrättadt.
>Hvad är du för slag?»
»Bonde.»
»Är du läskunnig?»
»Ja, litet.»
»Läskunnighetens mössa är inte gjord för edra,
hufvuden!» förklarar han strängt.
Jag ser, att han verkligen är en vis man.
> Är du stundist?» frågar han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
