Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
skapat mig efter sitt beläte, förnedrar mig mot
min vilja, som är Hans egen vilja?
Och bredvid denna uppdyker ständigt en annan
fråga, — har Gud stigit ned från himmelen till
jorden, eller har Han blifvit upphöjd från jorden till
himlen af människokraft? Och där bränner också
tanken på gudsskapandet som en hela folkets
eviga uppgift.
Min själ är som sliten midt itu, — jag vill
stanna hos dessa människor, och jag längtar att
gå och pröfva riktigheten af mina nya tankar,
söka det obekanta, som röfvat min frihet och
oroat mitt sinne.
Morbror Peter förmanar mig också:
»Du måste ge dig af för en tid, Matvej, annars
kan det bli något fasligt spektakel af, för hvad
du sagt — — —»
Och snart blef allt afgjordt liksom min vilja
förutan — en natt kom en arbetare ridande i
sporrsträck från en annan hytta och talade om, att
gendarmer höllo på att göra visitation hos dem.
och att de också ämnade sig till oss.
»Ack, redan!» sade Michajlo bedröfvad.
Det blef en viss uppståndelse, och morbror Peter
skrek åt mig:
»Ge dig af, Matvej, ge dig af! Här har du
ingenting att göra, det är inte du som kokat
gröten, och därför behöfver du inte skrapa grytan.»
Och Michajlo såg mig rätt i ansiktet och rådde
mig enträget:
»Det är bäst ni går. Ni gör ingen nytta med
er närvaro, men kan åstadkomma stor skada!»
Jag förstår, att de vilja bli af med mig, och
det sårar mig. Men på samma gång känner jag,
att jag är rädd för gendarmerna, innan jag ännu
sett dem! Jag vet, att det är illa att öfverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
