Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Jag säger sakta åt min följeslagare:
»Gå, broder.»
Han går utan att snafva i mörkret, men jag
snafvar oupphörligt och knuffar honom i ryggen.
Han rullar utför som en sten, och i tystnaden
ljuda doft hans ord:
»Om jag skulle tro dem, då skulle ni få se.
Jag skulle inte bli barmhärtig, — nej då. Bror
min var soldat och hängde sig, syster min tog
tjänst hos tatarer i trakten af Birsk och fick där
ett barn, som ännu inte kan gå, fastän det är
på fjärde året. Det vill säga, att de ha
fördärfvat henne genom sin liderlighet. Hvart skall hon
nu taga vägen? Far är en fyllbult, och min
äldsta bror har roffat åt sig all jorden. Jag är
alldeles ensam . . »
Yi tränga oss fram mellan buskarne i det
fuktiga mörkret, bäcken försvinner än i djupet,
vältrar än fram under fötterna på oss igen. Öfver
våra hufvuden flyga ljudlösa nattfåglar, ofvanför
dem tindra stjärnorna.
Jag vill öka farten, men mannen framför mig
gör sig ingen brådska, utan muttrar oafbrutet, som
om han räknade sina tankar och vägde deras
tyngd.
»Den där svartingen, Ratkov, är en präktig
karl. Han lefver redan efter den nya lagen.
Försvarar den som blir förfördelad. Urjadniken slog
mig med en påk, och bums kastade ban
urjadniken i backen. För det fick ban sitta inne i
fjorton dar. Det var vår första bekantskap. När
han kom ut igen, frågade jag honom, hur ban
tordes uppträda så där emot myndigheterna. Då
berättade ban genast för mig om sin lag. Jag
till popen. Och popen sade: »Aha. Går du med
sådana tankar?» Ratkov blef förd till fängelset i
staden och fick sitta inne i tre månader, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
