- Project Runeberg -  En bikt /
229

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

fick nitton dars arrest. De förhörde mig där om
hvad han sagt. Ingenting, sade jag. Hvad hade
han lärt mig? Ingenting hade han lärt mig. Jag
är ju inte heller så dum af mig. När så Ratkov
kom tillbaka, bad jag, — förlåt mig, jag var ett
nöt. Han bara skrattade. Ah, strunt, sade han».

Min ledsagare tystnade och fortfor med sänkt
röst och i en annan ton:

»Allt är strunt för honom. Han hostar blod —
det är strunt. Ingenting har han att äta, — också
strunt.»

Plötsligt lät han höra en mustig svordom,
vände sig emot mig och hväste mellan tänderna:

»Jag kan begripa allt. Bror min råkade illa
ut, — det händer i soldattjänsten. Och syster
mins historia är inte heller något ovanligt. Men
hvarför pinar de denna människa och piskar
honom till blods? Det kan jag inte förstå. Jag
skall löpa efter honom som en hund, hvart han
befaller. Och att de alltid plåga honom, det skär
mig i hjärtat.»

Och därpå svor han igen som en full munk.

Hålvägen öppuade sig, sänkte sina väggar ned
mot fältet och smälte ihop med mörkret.

»Ja, farväl nu», säger min ledsagare.

Han talade om för mig vägen till Omsk, vände
om och försvann i mörkret. Utan mössa.

Då hans tunga steg dött bort i tystnaden, satte
jag mig, — jag hade inte lust att gå längre.

Natten ligger tätt öfver marken och sofver,
frisk och sval, tjock som olja. Hvarken stjärnor
eller måne syns på himlen och inte ett enda ljus
rundt omkring, men inom mig är varmt och ljust.
I mitt sinne genljuda min ledsagares tunga ord,
han liknar en klocka, som länge legat i jorden och
är alldeles betäckt däraf och sönderfrätt af rost,
och som klingar doft, men med en ny klang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free