Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
de häpna och glädjestrålande ögonen vidgades
ännu mer, och i det hon långsamt rörde på
axlarne, lyfte hon undergifvet de skälfvande händerna
och sträckte dem lydigt framåt, — hennes läppar
voro halföppna, och hon liknande en fågelunge,
som för första gången flyger ut ur boet.
Då drog allt omkring en djup suck, det var,
som om jorden varit en klocka af malm och en
jätte slagit därpå med hela sin styrka, det gick
en skälfning genom folkmassan, den böljade fram
och tillbaka och ett virrvarr af rop hördes:
»Hjälp upp henne! Res dig upp på fötter, flicka!
Lyft upp henne!»
Vi lättade tag i flickan, lyfte upp henne och
ställde henne på marken och höllo lätt i henne,
men hon böjde sig som ett ax i blåsten och
skrek:
»Kära vänner! Herre Gud! O Guds moder!
Kära vänner!»
»Gå», skriker folkmassan. »Gå!»
Jag minns det dammiga, svett- och tårdränkta
ansiktet, men genom tårarne blixtrar befallande
den undergörande kraften, — tron på ens makt
gör underverk.
Sakta går den botade ibland oss, smyger
tillitsfullt sin kropp intill folkets, småler, hvit som en
blomma, och säger:
»Släpp mig, jag kan ensam!»
Hon stannar, vacklar till och går! Går liksom
på knifvar, som sarga hennes fötter, men går
ensam, rädd och skrattande som ett litet barn, och
folkmassan omkring henne är också glad och
smeksam som ett barn. Hennes kropp skälfver af
sinnesrörelse, men händerna sträcker hon framåt
och stöder dem mot luften, mättad af folkets
kraft och öfverallt understödd af hundratals klara
ögonstrålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
